too much love will kill you
How would it be if you were standing in my shoes
Can't you see that it's impossible to choose
No there's no making sense of it
Every way I go I'm bound to lose
Too much love will kill you
Just as sure as none at all
It'll drain the power that's in you
Make you blead and scream and crawl
And the pain will make you crazy
You're the victim of your crime
Too much love will kill you
Every time
Too much love will kill you
It'll make your life a lie
Yes, too much love will kill you
And you won't understand why
You'd give your life, you'd sell your soul
But here it comes again
Too much love will kill you
In the end...
Jag längtar till våren, och allt den har att erbjuda. jag längtar till samma tidpunkt som bilden visar, tidigt sommar, slutspurten i skolan, sammanhållningen i klassen. den varma solen som vaknat till liv igen, jag längtar till studenten, till förväntningarna, jag längtar till festerna, till stränderna, jag längtar till friheten, jag längtar till rädslan i känslan av att allt är möjligt, ingenting omöjligt. jag längtar till längtan
lost in so many different ways
var ut även i fredags. fia, ronja och pontus kom hem till mig innan, vi drack och myste. sedan åkte vi på olles, och sofias pappa bjöd oss på öl och även en skitgod drink fick jag. oerhört generöst måste jag säga . sedan sa vi först hejdå till ronja, sedan till fia och jag och pontus gick på muskan och dansade. på lördagen kom nada pontus och therese hit innan och vi gjorde oss iordning och åt, drack , spelade gh. cillan och markus var även dom med. sedan tvinga mamma nada att köra våran bil, vi släppte av cissi och markus och sedan åkte vi till statt.
jag har haft skitkul båda kvällarna, visst får man se och höra saker man inte alltid gillar ,men lika mycket man vill ska hända händer, så det väger upp och det vart ett verkligen jättebra avslut på det här lovet, som förövrigt harvarit gryymt bra det med.
på söndagen blev det film och häng, en sväng in på donken och statoil. lite städning.
och idag har det varit skola. och ja måste säga att det skrämmer mig hur off jag är. önskar att det fanns något som drev mig framåt men just nu ser det ut att bli bakslag på fantastiska veckor som började med london och slutade med lov. nu blire nattinatti, har inget bättre för mig, för en gångs skull , antar jag.
Lov
linnea var även hemma vilket var nå nytt. mysigt .
på lördagen åkte jag och cillan in till stan och fikade med peter och amanda i några timmar, även det var efterlängtat. vart mycket skratt och onödigt babbel. som det ska va. på kvällen åt vi mat med familjen och sedan hade vi en händelserik natt, på bra och dåliga sätt när vi hämtade upp andreas och markus.
söndagen spenderades med spel och skräckfilm. vi var även hem till andreas hus en sväng och på donken.
på måndagen åkte jag till nadas familj, vilket även det var efterlängat. shit vad jag saknat dom! busungarna hade gjort teckningar åt mig och var lika lekfull och kramgoa som alltid. vi spelade familjespel med chrille och deras mamma och sedan hade mary bakat kladdkaka och vi kollade på amacing race och chrille somnade i mitt knä.
på tisdag morgon vaknade jag kl åtta av ungar som slet och drog i mitt täcke, skrek så det skärde i öronen och la kartonger i ansiktet på mig, mycket uppiggande.. vi åt sen frukost med hennes familj och sedan åkte vi hem till mig och brände skivor och skrattade tills vi grät tillsammans medcillan. på kvällen lagade cillan mat och danne kom och åt med mig cissi och markus . sedan fikade vi med mamma och kollade på tv.
sedan gick jag och la mig i för en gångs skull skaplig tid , somnade vid halv ett tror jag.
på onsdagen vaknade jag av ronja i andra sidan luren. på eftermiddagen åkte vi in till stanoch handlade och hämtade upp henne sedan tände vi ljus och gjorde mysigt, cillan gjorde i ordning mig och sedan kom linnea sofia nada ellinor och evelina hem till mig. vi drack och pratade och sedan åkte vi på donken och se nvidare mot tranan. ja hade en jätterolig kväll, med (alldeles för många) shots och goda drinkar, och dans. nada körde min bil och det gick bra, sedan stannade hon på statoil och handlade åt mig. när jag kom hem hade markus och andreas varit på bio och dom låg i min säng och kollade på film med cissi.
idag är jag bakis, har umgåtts med cissi och markus, dom har skrattat åt hur dåligt jag mår, jag har snäst och degat framför tvn. och städat bilen, nu tror jag cillan ska baka kladdkaka, kan hoppasp å det iaf.
London calling
Vi åkte på måndagen, var där på eftermiddagen .
kom till värsta ruckelstället men trivdes ganska snabbt. hela klassen var med, och det var jävligt mysigt. vi bodde precis vid tunnelbanan och det var enkelt och gick snabbt att ta sig in tilll stan. vi checkade in och jag tog med mig ronja och nada till oxford street och min favoritaffär. jag tror dom också älskade den för vi kom hem med kassar alla tre.
på tisdagen var vi på musical experience. varskit häftigt.
sedan var det fritt att göra vad vi ville och det blev mer shopping.
tisdag kväll och natt hade hela klassen jättemysigt och det blev sent.
på onsdagen var på en bildskola och fick rundtur och fika, skitmysigt. sedan var vi runt och kollade på london, the eye ,big ben och vi var på museum.
sedan åkte jag och ronja hem och gjorde oss i ordning, handlade lite och sedan tog vi tunnebanan in och åt, sedan gick vi på we will rock you kl halv åtta. vilket var tredje gången för mig, första för ronja. denna gång var det ännu bättre, man sitter som hypnotiserad och ryser igenom tre timmar av fantastiska sångares röster och roliga repliker. låtarna är dem bästa och även artisterna, jag förundras över styrkan i deras röster och förmågan att förmedla. är helt jävla otroligt bra bara.
sedan åkte vi hem till resten av klassen och fortsatte umgänget in på natttimmarna.
på torsdagen fick vi ledigt enda till sex och då hade vi avslutningsmidda på puben nedanför vårt hotell tsm med lärarna och vi firade även sofia som fyllde arton. sedan blev ävendetta en lång och rolig kväll.
på fredan klev vi upp, tre tunnelbanebyten, fullproppade väskor och jag sov bland klassen på flygplatsen. sedan flyger vi till arlanda, får vänta en timme, äter donken och får reda på att tåget är minst en timme försenat. då sov jag vidare och sedan åkte vi tåg, och pappa mötte mig på resecentrum. jag har haft den bästa veckan på jävligt länge, vi har skrattat så sjukt mycket, och sovit så sjukt lite och upplevet så jävla mycket. tack till världens bästa klass. 
Hejsihopps
dock har jag tisdag & onsdag varit och kikat på två musikcafen med sötkillarna i min klass, ettorna sjöng tisdagen tvåorna onsdagen. nada var med en sväng med oss på tisdagen.
och på onsdagen var jag och pappsen på föräldrarmöte innan också, om london. sen sov ronja hos mig efter cafét. seedan, i fredags efter skolan, kom andreas och hälsade på vid två. vid fem skjutsade jag pappa till tåget och hämtade cillan som klev av. vi kikade på idol med mammsen och åt. sen vart det tidig kväller för mig och cillan kröp ner hos mig någon timme senare.
idag brummade vi in till mammsen och cillan gjorde håret. sedan var vi en sväng och uträttade några ärenden på stan och sedan åt vi på amore med mamma. see nkom markus, och jag åkte och hämtade nadakatten.
sötbarnen klättrade i knäet ,jag läste saga med nadas mamma och busfröna var gosigare än vanligt. sedan åkte vi och solade och nu har vi ätit med la familia här hemma minus pappa plus nada och markus. nu sminkar sig nada och sen ger vi oss ut på en liten ,ovanligt lugnt, krogkväll. har en känsla av att det blir grymt kul, och än roligare pga av våra tant fasoner. puss
åhåhåhhååå, I can't live without yoooou
tid, allt handlar om tid
det slår mig ibland, och jag tror det är för att jag börjar bli vuxen.
vissa beslut vi fattar, för varje år som går, blir dom mer och mer livsavgörande. en del av dem betyder fortfarande ingenting och en del av dem kommer att forma en stor del av vårt liv i framtiden.
medan jag valde att bli vuxen, hitta tillbaks till mig själv, vända mig innåt för att kunna öppna mig ännu mer utåt, mot nya människor, upplevelser och nya besult som hela tiden måste fattas, valde du att stanna, kvar och fast, och skapa din vardag och hela din gymnasietid och dina (som ska vara de roligaste) ungdomsår med en person som kom att bli viktigare än allt annat runt omkring. istället för att bli dig själv hittade du någon annan att vila en illusion av hur du skulle kunna vara hos.
För mig var det enkelt mitt i allt det svåra, jag var blind av förälskelse, verkligheten slog mig med en sanning, jag tog mig därifrån och idag är jag och min förra pojkvän bästa vänner, jag älskar honom och vi beter oss mer som syskon än som gamla ex. i och med det kom jag snabbt underfund med vad jag vill få ut under de här åren, vem jag är och att jag nära innan detta var på väg att förlora mig själv. kärleken är blind, men jag tror tonårsförälskelser är blindast. jag kom att lära mig hur svårt jag har för att bli kär, att jag aldrig varit annat än förälskad och att det just nu inte är något för mig då jag känner mig som mest levande tillsammans med relationer till nära vänner och mindre nära, som inte betyder bunden.
för varje beslut du har fattat och för varje ord jag har slängt ur mig, så har vi glidit allt längre bort ifrån varandra. det viktiga för mig, är att du slås varje dag av en liten glimt av lyckorus för att du trivs så jävla bra, för att du inte känner ångest över hur du valde att leva, på samma sätt som jag gör, fast på ditt egna. jag hoppas på riktigt att det är så.
till min poäng, jag upplever ibland saker som jag inte tror du är medveten om. saker som inte alls får mig att tänka på dig och mig och hur vi var ,vad vi gjorde, utan på hur tragiskt det är att tre personer i ditt liv ibland träffar på mig, och bemöter mig med kärlek, skratt och glada minnen, till och med en gång, tårar. medan vi själva gjorde det valet att vi skulle vara döda för varandra. hur kan tre så levande personer, som får mig att känna allt som varit under några få korta sekunder, som ett bildspel genom huvudet, omges med så mycket kärlek medan vi är död, vi finns inte, har aldrig funnits. jag undrar om du någonsin efter detta tog med dig ens en liten smula av den värme dom känner, eller om allt du faktiskt bara känner är hat, konstant så fort någon nämner mig .
vi har förmodligen inte ett dugg gemensamt efter allt som hänt, och det vi hade kvar när vi sa tredje gången gillt, har tiden tagit med sig ifrån oss. då vi inte längre har någonting gemenast alls än minnen vi valt att förtränga så kommer vi aldrig mer att kunna bli vänner. men trots det, så finns det ingenting jag ångrar med allt som varit, förutom när det kommer till en sak. och det är hur vi skildes åt. hur vi satte punkt för sista gången. jag önskar att man kunde backa tiden, och låta oss få vara levande omkring allt som handlade om oss, och kanske tilloch med tycka att, visst, vi är inte vänner, men vi är inte heller ovänner.
öppna upp ett fönster, släpp in ljus
var inne på fb och drog en viktig slutsatts. och den är att jag inte klarar mer ,inte just nu.
det gör för ont, och det ger mig ångest. inte bara en sak, inte bara en person. en massa saker. den får en att tvingas se saker man inte vill se, läsa meningar man inte vill veta om, den får en att dra i sig onödig information, smärtsam information och irriterande information. sen går man runt och bär på allt detta ofrivilligt, endast för att man ville logga in på fb för att slippa ångesten om att ha missat något. vilket resulterar i att man istället tar med sig än större ångest i allt man fick se men absolut hade mått bättre av att sluppit se.
den dagen jag är mindre känslig loggar jag in igen . det finns inga svar på detta, inget som är rätt eller fel, ingen förklaring till varför en speciell anledning sade mig att detta var droppen. jag kan varken skriva säga elr knappt tänka den,för jag får inte ur mig någon sanning, och hur jag än skulle formulera mig så skulle det bli fel. jag antar att jag får lämna allt detta med att bara konstatera, hur långt tiden än tar oss, vilka människor vi än möter och vad som än händer oss, så kommer du alltid göra ondast. För att du har funnits med från början, och för att du alltid kommer finnas kvar, på ett fint omsorgsfullt bevarat ställe, långt inne i mitt hjärta.
kanske kommer jag inse när du tar ditt steg, det steget jag redan tagit, att jag behöver gå tillbaka.
men hur ska jag kunna veta det? innan du har tagit det kanske jag har hunnit tagit ännu fler som gör att det är försent för mig att gå tillbaka. kanske har jag redan det. inte ens det vet jag. jag vet bara att det alltid kommer göra ont, för hur jag en vrider eller vänder, vilka steg jag än tar, så kommer dem alltid att medföra smärta, gör jag det på rätt sätt, bär jag med mig den tillsammans med det vackra. kanske än dag att jag växer upp och inser att gå hand i hand med lycka och smärta trots att det gör så jävla ont, är mindre smärtsamt än att gå med den som bara sårar rakt igenom.
sanningen är att jag är rädd, för att jag inte vet hur det kommer kännas. för att detta lämnat oss öppna och sköra, ovetandes om vart vi egentligen står. för att allt vi varit med om och dem besluten som fattades har medfört en djupare relation och en viktigare roll för oss båda i dem, vi bevarar den som glas så länge ingen av oss släpper in något som låter den krossas.
är jag på väg att göra det? gör jag det redan? vill jag göra det? hur skulle jag känna om det var du som gjorde det? det vet jag bra mycket bättre än vad det jag själv håller på med är. men hur länge står man stilla innan man går vidare? när vet jag vad som är rätt och fel? och hur vet jag vad som är att förstöra och vad som är att bevara?
kanske är det de enda rätta att isolera sig i karantän? för att slippa uppleva och känna allt jag så innerligt tar till mig just nu, detta handlar om så himla många fler människor än bara en, två, och tre. jag tror inte att det finns absolut någon som förstår vad som rör sig i min hjärna just nu för knappt jag gör det ,den är kaos.
det finns också en sak till. för några månader sen, öppnade mina ögon sig för något helt nytt, eller kanske var det hjärtat som inte öppnades men töjde sina lister en aning. men ska jag vara ärlig, så går det allt fler dagar innan jag tänker på detta, allt färre nätter jag drömmer, och allt mer så förträngs mina känslor men mina minnen suddas också ut. jag minns inte längre vad jag kände lika ofta. och jag är rädd, för att detta kommer att försvinna helt. rädd för att släppa taget om något som jag fick för mig var annorlundare än något tidigare upplevet. jag är också rädd för att inte släppa taget ,och inse så småning om ,bärandes i alla dessa månader på en tro och ett hopp och masssa känslor och minnen, om att jag har fel. livet är inte lätt. och människors likheter och olikheter matchade tillsammans, som gör dem för lika för att gå ihop, är ännu svårare. punkt på detta surr. passa på och läs, förmodligen raderar jag det här om jag mår bättre imorgon. skyller på feber
Rollercoaster
ja, nu har jag haft min dag. och jag sa att jag ska sluta tro att det ska få vara ledsamt bara för att ja tillåter mig för engång skull en liten liten stund att vara just det, ledsen. och det gick så där. vaknade i morse med inställningen att jag inte alls ville gå upp, över huvudtaget. men slets mellan det och meningslösheten i att bara ligga där och inte känna något alls. hellre lida i skolan än sitta hemma och vara galen. och jag har iaf fått skrattat i dag, fått gulliga sms, från inte bara en utan fyra små pärlor i min omgivning. jag har fått cheeseburgare och jordgubbsmilkshake, druckit honungstee och vet ni mer? jag har skrivit TVÅ uppsattser idag, och skickat in dom. så nu är dom ur världen. vet ni hur jag lyckades ? jag kvävde min prestationsångest och accepterade det faktum att det här kommer få bli två G- uppsattser. och nu så här i efterhand, när dom är inskickade och klara ( den ena innan deadline till ochmed och den andra innan deadlinegångerandra chans) s känns det bra mkt bättre än känslan av att ännu en dag går till spillo åt att inte ta tag i sådant som i vardagen är viktigt.
jag har dessutom skickat mail till fotografen då ja inte fått mina kort, fått uppgifter och beställt hem dom, beställt EUkort och kollat passuppgifter. känns som en helt okej första dag på flera månader att spendera ensam.
nu ligger jag orolig och snart psykiskt galen över att sthlm ligger hundratalskm härifrån och min lillasyster kan vara vart som helst och för tillfället dom senaste timmarna har varit okontaktbar. du har tre människor i ditt liv som dör innombords av oro just nu, så jävla om du gör om detta , då får du komma hem på heltid. ja ska be för att detta är ett engångstillfälle då du faktist somnat skittrött UTAN alla ljus tända i lägenheten med mobilen på ljudlöst. snällasnällasnälla. och fan för nån som trycker bort ett samtal när vi mår så här. det ska denna människa också veta. nej, har yttrat mig klart för ikvl. ska tvinga mig själv till sömns tack vare markus beordran, jag är sjuk och behöver få närvaro i morgon i skolan. godnatt
reality held it's breath too long
men verkligenheten kommer i kapp och då gör den så mycket ondare. jag önskar jag kunde beskriva känslan när man slits mellan att inte räcka till ,var man än befinner sig. det finns så många där ute, men hos mig finns så lite plats. jag drar och sliter inne i det lilla rum som finns kvar för att låta det fyllas med allt som behöver tas in. när jag kommer tillbaka ut, finns det alltid ett nytt ställe där utrymmet inte längre räcker.
och det gör ont, att vara ifrån något för att någon ska förstå. och komma tillbaka och inse att predikan om att man inte duger är viktigare, än att finnas till i närheten efter en tid någon annan stans.
jag är trött, less och väntar otåligt på att en förkylning ska släppa medan jag fortfarande har en del av min lust till musiken kvar. när det är som mest, när man är på topp och allting flyter, kommer den jävla förkylningen och låser musiken ute. jag blir handikappad . jag väntar och oftast hänger den sig kvar så länge så att jag kommer av banan helt. den här gången tänker jag inte låta det bli så, har inte tid med det. istället för att bli rastlös var sekund då min tid är så lika dyrbar som sekunder tänker jag koncentrera mig på att bli friskare än sjukare. och det känns som jag är åt rätt håll. vissa saker gör det bara svårare, jag tror man måste få känna sig så lycklig som man behöver också, och just nu känns allt ganska meningslöst.
men det är så jag funkar, mitt inne i mitt lyckorus är jag också väl medveten om att imorgon, efter dagar ibland veckor och månader, kommer en ny dag, då jag känner mig lika ledsen som jag tidigigare kände mig glad. för mig, måste det få vara så och jag måste försöka lära mig själv att ge mig fan i att acceptera att det ska få bestå. försöka lära mig att känna, grina, släppa ut, skrika, sjunga, springa, whatever , och sedan klamra mig fast vid att gå ett steg bak för att hoppa två steg fram, minnas gårdagen, gå ifrån denna och vidare till en bättre.
I painted a picture of you my dream was a lie
and the lie became truth
reality held it's breath too long
it's disgusting what dreams can do to you
But I'm sorry, this illusion
has caused you a lot of pain
and I have no solution
I'll try to never be back again
everything is upside down and I love it
just nu, sitter nada nere och pluggar , chrille pratar porr i dataspelsmicken, bebisarna sussar sött i närheten och jag ligger och pratar med lina i telefon. skratt och gråt , men det är väl så det ska vara, det gör ont på sina sätt. gott som ont. i dag är en bra dag, vi har haft prov och lämnat in uppsattser, beställt studentmössor och haft framtidsplaner. ätit god mat och myst, jag har busat med ungarna i en timme, känt mig liten för en stund igen, vilket är härligt, och vilket får mig att minnas sommaren. ont gör det, men fint är det. problem, rädslor , skratt, tårar och planering. från alla håll och kanter. från ingenstans. om två veckor åker vi till london och biljetten är bokad, ja säger det igen, välkommen al-qaida. men ska snart lägga undan min paranoida sida och börja njuta av en underbar resa, plocka fram mina goda enerigier och min tro om meningen med livet. hahha, avrundar där. för vackert för att krävas en fortsättning. kmr mer, tills dess, tare chillt
Autumn
jag älskar verkligen hösten, finns det något bättre? ibland känns det inte så.
jag njuter ialla fall, slukar ögonblick, uppfattar alla lövens nyanser, skapar minnen, andas in den friska luften och njuter av sista tiden av den innan snön lägger sig som ett kvävande täcke över allt vackert för att låta oss hålla andan i några evighetslånga månader innan solens vårstrålar tittar fram och värmer upp våra frusna kroppar. hösten gör mig deprimerad ibland, men medan den gör det så gör den mig också lycklig. hösten gör oss mysiga, och närvarande, omsorgsfulla och närhetsbehövda. vackert va ?tror jag ska bli poet... ;p 
hur ofta säger jag inte att tiden rusar nu för tiden? ibland vill jag stanna upp, låta allting bli dubbelt så innerligt,även om jag kanske inte skulle klara av det.låta tiden stå still. man får inte nog av allt som händer, och det händer för fort.mitt liv är minst sagt intensivt just nu, men på ett bra sätt. allt händer samtidigt som jag inte kan förklara hur eller vad. egentligen. 
Louder, louder
And we'll run for our lives
I can hardly speak I understand
Why you can't raise your voice to say
To think I might not see those eyes
Makes it so hard not to cry
And as we say our long goodbye's
I nearly do
inte än
och jag tänker, inte än. det är inte dags. och det är en läskig tanke, att inte veta. jag slukas upp av känslor, skapar minnen bildar relationer, glömmer det som var viktigt och låter allt annat ta plats för att se ut att vara allt viktigare. tillslut vet man inte ens vad som från början var rätt. jag glömmer verkligheten då jag ständigt ger mig in i allt som är så långt ifrån allt som hänt och känts.
men jag trivs också.
jag trivs med att slippa tänka, trivs med att omslukas av händelser och människor som betyder något, får mig att skratta, få mig att uppskatta allt ytligt, ta in det och göra det vackert och innerligt. det passar sig när det är höst, det gör den så mycket finare.
sedan onsdags, har ronja bott här till lördag morgon.
vi har sjungit jullåtar, mediterat, varit på donken, hämtat cissi och skjutsat henne till trönö, varit med adnreas och simon ,kollat på skräckfilmer, kollat på idol, umgåtts med andreas igen, ätit, skrattat, sovit, gått i skolan. ja ni fattar, haft mysigt.
på lördagen åkte jag med pappa och hämtade cissi och mamma, handlade, åt på amore, sedan har jag och cillan umgåtts, pratat ikapp efterlängtat och uppdaterat oss, även om ingen tid i världen kan ersätta tiden vi är i från varandra, dom små stunderna är därav än mer värdefulla. på kvällen hämtade vi markus och sedan en full andreas, vi var på donken, åte hem och kollade på p.s i love you med pappa. andreas nyktrade på sig ,spelade kort och jag fick magknip på grúnd av två av dem korkaste människorna ja träffat.
idag har jag städat, och det är söndag. förkylningen känns bättre. ja har för mkt plugg, så jag har ont i magen. går bara inte. hur ja än försöker. ska försöka tänka på att ja gjort en del redan, att ja började bra och att de verkligen inte är försent, samt det viktigaste, ja måste stå ut för studenten ä'r så äckligt underbart nära.
senare beger jag mig ut till en efterlängtad kattnada. får se hur länge ja stannar, hon sticker till finland snart. töntigt va ?vet, pinsamt.. EHEHEHHE. neeej, nu får det räcka, ska ta tag i mitt liv och åtminstonde börja Nååt skolarbete innan jag far. och pussa lite på min cill. gör ont i mig att tiden går så fort, att saker kommer emellan,
och mitt i mina rader nu kom cillan ner och grinar. tydligen känner vi samma ångest. av olika anledningar, men ändå samma, jag förstår iaf hur hon känner. måste sluta., hejs
leave me out
jag har bott hos nada. vi har haft sjukt kul. sjukt mysigt. och sjukt jobbigt. men på ett kul sätt. och vi åkte hem i torsdags och åt med min mamma. sedan fick vi bilen. och på fredagen åkte jag hem med ronja och fikade med mamma, hämtade upp nada, handlade på variant och sedan duschades det, vi gjorde i ordning oss och åt taccos som eriel fick laga. ronja drack, jag och nada var nykter. jag brummade mina flickor i väg till ellinor där hon hade artonårsfest .vi hade kul och folk trodde mer på att ronja var nykter än jag, skitkul.... sedan skjutsade jag folk, och sen åkte vi på donken,sedan in på krogen. jag trodde inte man kunde ha så kul en hel kväll ute nykter som jag faktiskt hade. något jag absolut tänker göra om. allt hände, ingenting hände. minst sagt intressant kväll. vid tre var jag hemma.
på lördagen klev jag upp kl halv nio, skjutsade mamma och pappa till tåget, sedan kom ronja till mig , vi gjorde oss i ordning, drack, åt, lyssnade på gamla låtar, dansade, sjöng, skrattade. och sedan kom karlotta ohc carro, vi gick på krogen, dansade hela kvällen igen, drack. hade minst lika kul,men på ett annat sätt,förstås. andreas hämtade mig carro och ronja och vi sov hemma hos mig.
på söndagen åkte carro och andreas, jag och ronja hade bakisdag. låg i soffan, babblade och kollade alla repriser av idol som gick på tvn. sedan på vid halv sex åkte vi på donken, ja skjutsade henne hem, ioch hämtade mamma och pappa. sen kom andreas ut.
skolveckan hitills, är som den är.var som den var .blir som den blir. kroppen gör ont. mycket händer, jag har inte varit själv en dag på flera veckor vad jag kan minnas. men jag trivs och det är just nu bara som jag vill att det ska vara. i måndags sov johanna hos mig, vi tände ljus, köpte godis chips och cola, kollade på skräckfilm, flamsade, skrattade.
på tisdagen var jag med mamma på lindex, jag fick kläder och smink, vi åkte på donken och sen kom danne och hälsade på på kvällen.
i dag åkte ja till mamma och färgade hennes hår ,sedan kom ronja, vi åkte ¨på kicks , hem till mig och åt och sedan tog vi bilen till spökhuset i mo och kollade på film med andreas och simon. vid halv tolv åkte jag och ronja på donken ,och nu ligger hon här bredvid mig och snarkar sött.
jag rusar förbi tiden som fortfarande står still
hennes föräldrar är bortresta och vi har lagat mat, therese och eril har kommit hem, och vi har ätit god mat och fjantat oss. vi har gått i skolan, ätit massa donken, kört massa bil, och haft alldeles för mycket överskottsenergi. vi har dansat, pluggat ,gått ut och gått EN gång (men ändå imponerande från min sida) och ronja har kommit hem från utlandet, kommit tillbaks till skolan, jag har dessutom varit isthlm och firat min söta lillasyster tillsammans med mamms papps och linnea. vi har druckit massa god alkohol, varit på pub med livemusik och varit på Kistagallerian hela dagen igår och fått massa fina höstkläder bl.a, och fikat, ätit mat och haft det trevligt.
när jag kom hem från sthlm igår åkte jag hem och andreas kom för bi medan jag packade ihop, åt lite med pappsen ,kollade på tv och sedan tog a och jag varsin bil åt varsinna hål och jag åkte till nada. var därvid tio så hann bara skriva klart min uppsatts skicka in den och sedan sussade vi.
idag har vi varit i skolan, hämtade upp ronja på morgonen först, på lunchen var vi på donken och sedan släppte vi av nada, och jag och ronja åkte hem medbilen, spelade gh, och sedan åkte vi in till skolan igen.
seedan, fortsätter det, ni fattar. vi mötte upp chrille, gick och handlade och åkte hem med honom, lagade mat, har kikat på idol, på det okända och therese har kommit hem, och NU mina kära vänner står nada vid en massagesställning och masserar chrille till klassisk musik, vid brasan med olja. porrigt? snart, ska jag sova , och imorgonväntar a big day , men inte särskilt jobbig. pussihejsisvejsi så länge.
btw, saknar redan min lilla cillis väldigt väldigt jobbigt mycket. dumma sthlm ibland .annars, hösten är mysig. gillar brasorna, tända ljusen, höstbilderna, löven, kylan, halsdukarna, stickade koftorna och till och med, höstlukten.
Lost in time
kollar igenom alla gamla bilder.och nya med för den delen. får mig att inse vad mkt man saknar, vad mkt man varit med om, vilka fina vänner man har och har haft. får mig att inse vad jag uppskattar allt som varit ,allt som hänt och allt som är,precis som det ärnu. kärlek till er
det är fint.
vad mer som är fint är hösten .
det var en vän som skrev till mig igår, bad mig sluta deppa, min årstid kommernu, njut av den. han var till viss del ironisk.
samtidigt som resten han skrev var och det,var det,så på nåvis vet jag att det ligger sanning i det.det vet han med.
på hösten får jag chansen att njuta av att allt känns dystert vackert, på sommarn värmer solen mig, ger mig inge som helst utrymme till att känna mig ledsen och tyngd.
hösten, är sista chansen, att må som jag mår och behöver må, kanske lite oftare än många andra.
för sen kommer vintern. jag kan inte andas när snön kommer. svårt att förstå för vissa,mycket mindre för andra.
sen kommer våren, och värmet allt jag stängt in, det känns enda in i själen.
och sedan,sommaren. det är den jag lever för. jag är inte gjord för vintern, en dag, kanske jag flyttar här i från. vem vet. alldeles för ofta,känns det så.
bildrus
slog mig för en sekund, stannade till för en evighet
igår åkte jag till nada och sussade där. var myycketmysigt. och imorse brummade vi in till varsin skola.
annars? nej just omdet inte så mkt att tillägga. var och röstade igår också, och måste säga att ja är besviken på svenskar och hur dem lät sd komma in i svensk politik, på riktigt den här gången. är skrämmande och uppgivande att inse att allt fler svenskar antingen inte längre har tillräckligt kunskap om vad de är dom hållerpå ,eller helt enkelt inte tycker att alla människors värde är lika viktiga. bevara sverige svenskt, är deras ursprungsmotto. undrar hur många som förstår innebörden av den manifesttexten dom så starkt värdesätter i grund och botten. 
iaf ,
idag slogs jag av en tanke när jag gick genom parken. jag mötte på mindre än en kvart tre små minnen.
varje gång det händer måste jag dra fram en energi som sitter fast mycket långt inne i mig, för att bemöta dessa. det går men innan jag ens nått fram har jag börjat fundera ut ursäkter för att ta mig därifrån. hur mycket jag än uppriktigt älskar en del av dem små minnena.
just nu, är inte då. jag stannar till för att jag känner mig skyldig, sedan går jag för att det är över.
jag satte mig sedan på bänken för att vänta på bussen och så såg jag henne gå på andra sidan gatan. nästan stapplandes, hasandes ni vet, med ena benet halvt vridet innåt... utan jacka medan jag själv satt huttrandes med halsduk kofta och jacka. hennes mamma, elr hon själv vem vet, verkade ha satt på henne (det enda hon hade på sig till överdel )det som skulle se ut som en fintröja, men som tyvärr var fin för mormor på sjuttiotalet, nå lila mjukt tunt sidenliknande. hon gick där ensam pratandes med sig själv. och så sakta de gick för henne, det såg så jobbigt ut. och ensamt. det var som knivar i hjärtat. jag kunde inte ens förmå mig själv att möta henens blick på andra sidan gatan när hon vände huvud mot mig. för att jag är feg ? kanske. men mest för att det gjorde för ont. det man inte klarar av att bemöta ignoerar man. jag funkar iaf tyvärr så.
men så sedan, från ingenstans, blev jag arg. jag vart så jävla arg. på dig. för att du fick möjligheten att sticka, slippa känna, att glömma och gå vidare. behövde du ens det? jag skulle behöva det.
och här går jag, var och varannan dag tvingandes att bemöta allt som varit, allt som påminner mig om dig och allting runt omkring det. jag undrar om du förstår. vart än jag går och åker ,så finns det saker som gör det så svårt för mig att börja förtränga något ja inte ens känner mig redo för att förtränga än. jag har ingen extra energi . inte just nu. fan för dig och för allt du inte fattar. och fan för att du inte ens försöker eller vill. så kände jag när jag satt där. efter att ha mött två små minnen. efter att ha sett ett tredje gåendes ensam. efter att ha sett någon jag borde åtminstonde heja på men inte kunde förmå mig till att göra. efter att ha sett något som gör ont, är hjärtskärande, efter att det får mig att tänka på dig, får mig att känna ilska mot föräldrarna som inte anstränger sig mer, hjälper henne, får mig att känna att iaf jag, hade kunnat följt henne hem efter skolan, som hon så ny är i,ilska över hatet ja känner över att ja inte klarar av just henne, ja tycker inte om henne ,efter att ha känt skuld, och efter att ha känt medlidande.
efter ha känt ilska över dig, för att du slipper. du släppte allt och du slipper detta. men inte jag.
sötskrutt
skuttirutten.
idag(elr egentligen igår för kl råkar vara halv tre, har du koll på det där nu då nada till uppskrivningen, när datumen ändras efter klockslag? lite halvkrångligt så där när man är norsk , jag vet. dom har inte fungerande klockor i norge utan går mer på känsla. armen sticker lite där klockan borde sitta, då känner man att de är dags att sussa) såå , iaf. brummade ja in till körskolan. satt med nada och tvingade henne att plugga klart. en paus för donken sen tillbaka. när klockan slagit kväll skjutsade jag hem henne och sedan for jag hem, la mig i soffan till pappas mysmusik medan han lagade mat, började läsa på en bok.
läser en annan om andliga fenom och ja kan säga att om den boken är"det här är bara en resa,kort besök på en plats för att sen återvända hem till det som vi kallar för himlen som bara är en värd två meter ovanför oss full med allt du kan tänka dig som finns här bortsätt från tid, trafikköer och veckodagar,en plats där vi förblir trettio och får se ut hur vi vill, göra vad vi vill,skrivet av en av dem kändaste spirituella människorna i världen full av egna erfarenheter upplevelser och historier,utifrån sig själv och tusentals andra människor" är den häär boken, tvärtemot, händelser från andra människor skrivern utifrån någon som är så skeptisk man kan bli,troendes om att spöken är spöken, andar är något annat,om dom ens finns, fattar ni? två sagor kan man säga, lika orealistiska på två helt olika vis men den ena betydligt mer intressant än den andra, får se om jatar mig igenom denna eller övergår till där jag pausade den andra. INTRESSEKLUBBEN.
det jag skulle komma fram till egeentligen var detta, nada, gör mina dagar, har hon gjort en väldigt lång period nu,såg hennes söta fbstatus efter ja planerat detta inlägg, den var sötför övrigt, ville bara konstatera att ja var först, endå, typ. kan man säga.tänkte typ tacka för att hon finns, hon vänder rätsida på mitt liv, kan man säga. bättre människa får man leta efter ibland. hon är precis allt en människa ska vara. bara så att ni lägger det på minne . lär er allt hon kan, resten lär ni er av mig
nej nu känner jag mig dryg. kan de vara så att de här skulle kunna vara en jävligt bra början på ett nattförsnurrigtskallen inlägg? ja menar iaf det jag säger. truly.
och vet ni mer? pappa gav mig världens bästa nyhet idag, börja typ grina, han fick det att låta som en sjävklarhet dessutom, att lägga ner dom pengarna på en upplevelse som ,som sagt,skulle vara självklart, trots att ja redan upplevt den två gånger,även om den ena inte är den andra lik. den kan ni klura på. tredje gången nu, och jag får rysningar av bara tanken, massa kärlek. ja har med andra ord,något mer att se fram emot.
på tal om det ,bosätter jagmig förmodligen imorn natt hos sötSKRUTTEN som hon döpts till för idag.
samma sak blir det ons till lördag och förmodligen när ja kmr hem från sthlm på söndag också. vilket ja uppskattar mer än jävligt mkt just nu, precis va ja behöver. dig mitt kära lilla psykfall till vän.
annars, kmr rorreshakira_92 hem snart också, kan vara på tiden att hon slutar glassa runt på stränder. hon belongs to söderhamn, inse det gudarna där uppe. så sent som på torsdag, tråkiga nyheter, men även sådan måste väl få finnas antar jag;)
och annars2, jag och nada äventyrliga som vi är, var till kyrkogården här omdagen. kan mkt väl vara så attnadas teori om attmänniskor med kraftiga energifält runt sig låter sig få en del av dem kvar vid sina gravar, för tung i huvudet vblir man när man vandrar omkring där. tråkig nyhet, fick flashbacks från att ja varit just där, för några år sedan, nostalgi på hög nivå. fick senare bekräftat att ja hade rätt.
dessutom, tog jag ett viktigt beslut idag, som var mer psykiskt påfrestande än va ja först troddede skulle vara, ja rensade min mobil. från typ allt. så ja antar att de är ett steg i rätt riktning. kändes skönt men tungt, inte riktigt redo tror jag,även om de är precis det ja är ,vill bara inte inse det. bättre nu än sen, ju förr desto bättre, har redan grävt mig för långt ner idetta.
meer då? njae, mamsen papsen och jag har myst idag, ätit skitgott, druckit gott och sjungit karaoke in på natt timmarna. vi kan vi. nu blire avrunding. hejsi och igen, PUSS PÅ NADA
ÄR HON INTE FAAAGER SÅ SÄG? vackraste människan som någonsin skulle kunna fastna på bild. ni gråter innombords va ? tänk om ni ens fick en milimeter av hennes skönhet. ni skulle vara lyckligt lottade. jag vet.
Dont let me go
dagen innan det var jag i skolan, och sedan åkte jag till danne i stan. kollade på tv,idol bland annat.
occccch idag, mina kära vänner. sjukanmälde jag mig. och sedan ringde nada och väckte. åkte in och hjälpte henne på driver, hämtade theres och sedan donken. vi brummade hem till dom och nu springer nada runt och städar och tänder ljus. har även gjorde tee så nu blire mys en stund ,sedan hämtar jag mamma och ikvl blir det idol. hejsi
nästa helg, elr nästa. blire det fest, kaanvara dags. HIHI
Xizqiailrox
if it was easy it wouldn't mean nothing
I see lovers in the streets walking without a care
They wear it out loud like there's something in the air
Well I don't care
They're treading lightly, no they don't sink in
There's no tracks to follow
They don't care where they're going
And if they're lucky they'll get to see
And if they're really, really lucky they'll get to feel
And it kicks so hard it breaks your bones
Cuts so deep, hits your soul
Tears your skin and makes your blood flow
It's better that you know
That love is hard.
Love takes hostages and gives them pain,
Gives someone the power to hurt you again and again
But they don't care
And if they're lucky they'll get to see
And if they're really, really lucky they'll get to feel
And if they're truly blessed then they'll get to believe
And if you're damned you'll never let yourself be deceived
And it kicks so hard it breaks your bones
Cuts so deep, hits your soul
Tears your skin and makes your blood flow
It's better that we know
That love is hard.
It kicks so hard it breaks your bones
Cuts so deep, hits your soul
Tears your skin and makes your blood flow
It's better that we know
It kicks so hard it breaks your bones
Cuts so deep, hits your soul
Tears your skin and makes your blood flow
It's better that we know
That love is hard
If it was easy it wouldn't mean nothing
