respekt. får ingen
men känner iaf aldrig att jag förtjänar någon.
fast vet att jag gör det, men har alltid varit något fel på mina känslor. säker på det.

jag vill vara ifred.
elr långt ifrån allt som har med allt att göra. precis allt
vill göra något meningsfullt.
jag trampar, i en jävla skit jag inte ens vill vara i.
inte bara en, en massa olika förövrigt.
kanske är jag känslokall.
kanske känner jag förmycket.
förmodligen känner jag ingenting.
det är bara tankarna det är fel på , och mängden.

jag vill iaf så långt härifrån och jag vill det så mycket så att jag förmodligen aldrig kommer lyckas.