Jag klarar inte av det här.
Det är något stort fel på mig.
Saknaden är så olidlig,på två sekunder,
jag förstår inte att det här verkligen händer mig.

tänker, men blir bara galen av det.
men det allra värsta, trots smärtan,längtan,saknaden
och allt annat jag inte vågar sätta ord på, är att jag har ingen
människa i hela världen att prata med. jag är så jävla ensam.