Onsdag idag. mer än halva skolveckan har gått vilket känns väldigt skönt, slutar elva imorgon dessutom.
Ronja har varit sjuk bara, hemskt sjuk, hoppas verkligen hon blir frisk snart, fast har fått umgås med mina sötpojkar så det har gått bra, dock har johan varit så där halvförsvunnen idag, han kanske var sliten sen musikcaféet igår ;) som jag och hjärtat mitt åkte och kikade på föresten, tvåorna, så duktiga så. annars, föräldrarmötet är tacksamt framflyttat (fler som är sjuka nu tydligen) inte bara en vecka utan två pga musikcafét nästa vecka! dessutom körde jag privatlektionen tjugo minuter idag ist för på fredag så nu har jag ingen anlening tillatt fokusera på något annat än den där jävla blueslåten, jävligt synd bara att det är fyra fem st till som måste sätta den, hatar när saker inte bara är upp till mig utan andra också, kan inte lita på att det blir bra, men orkar faktist inte bry mig så mycket,känns som att det blir mycket tjaffs av allt bara och ser framemot att vi kan lämna det här teamat nu snart och sätta igång med countryn, hundra procent från början har vi lovat oss själva där däremot så det ska nog bli kul faktiskt .

annars, saknar min älskling redan väldigt mkt fast han nyss var här. annars2,  annan saknad, annan människa. och oavsett  den saknaden ibland , så måste jag ärligt säga att jag mest mår illa av tanken på dig alldeles för ofta du minns elr kmr på tal. det är en störande känsla eftersom en så mkt bättre hade varit, bara saknad. jag tycker inte om dig ibland, alls, och ju mer jag hör desto mer ser jag det från andras perspektiv igen. förstår inte hur man som person överhuvud taget kan sjunka så desperat lågt, och då menar jag inte bara på ett sätt. jag skäms samtidigt som jag tycker synd om dig. jag satte alltid dig i försvar ,hur trasig våran realtion till varandra än var. jag klarar verkligen inte av det längre, och det är jag ledsen över. mkt för att jag försökte ,la ner så mkt kraft på att få dig att förstå ditt eget värde vilket var så mkt högre gumman, men också, för att jag nu förstår att det var omöjligt. tredje skulle vara att jag ens försökte och att jag ännu en gång inser att det bara är den uppfattningen du själv skapar som gör dig till den andra människor tar dig för. annars3, lögnerna du byggde upp dig själv med kom ikapp dig och gör det fortfarande vilket bara gör dig nu till en ännu mindre människa än den jag trodde jag kände. Nu i efterhand önskar jag verkligen attdu varit klokare, och kanske att jag sluppit se alla dessa sidor av dig jag svagt uppfattat men nu i efterhand tydligt fått mer klart för mig, är en sådan stor del av dig att detta börjar forma din personlighet,ja faktiskt hela dig som person.