Det här är fel. Och det kryper i mig. Befinnandet gör mig galen, och saknaden. Och varjegång jag hör om saker som händer i ditt liv, som jag missar, gör det ont i mig. Lika ont gör det alla de gånger jag nu inte har någon aning. Jag blir arg. när jag borde vara glad. och det gör mig ännu argare. men mest ledsen. jag blir besviken på hur jag känner. jag borde vara glad mycket oftare för din skull.
Inte arg över att jag är låst .och kvar. här.
arg över att det inte är mina val, arg över att jag inte kan grina. arg över att jag bara måste leva med det, över att det är allt jag gör, sitter fast, och lever genom att andra lyckas när jag själv inte gör det. arg över att jag saknar dig så att det gör ont. arg över att du inte förstår det som är så påtagligt för oss andra. jag är arg och jag är rädd för allt som kan hända dig då jag inte kommer kunna finnas där. arg för att jag inte når dig. det blir värre med tiden, och jag hatar när det vänder efter jul, hatar de äckliga långa månaderna i väntan på sommaren. jag vågar inte ens tänka på hur jag kommer må då.
Jag tröstar mig med att tackvare att du är lycklig, tar jag mig upp på morgonen, tar bussen kl 7 varje morgon och går på alla lektioner, dag ut och dag in. vecka efter vecka.Från förra årets bergochdalbana, är det framsteg.