drömde om dig inatt.
jag ljuger om jag säger att det inte är jobbigt i bland.
jag har förlorat dom två viktigaste personerna i mitt liv (om manbortser från min självklara syster som nu befinner sig på kartan evighetslånga mil ifrån mig )

det jobbigaste är inte att jag gjorde det ,klapp av alla banden.
utan minnena och känslorna jag måste leva vidare med.dem som hela tiden påminner mig om att ni inte finns kvar längre, för att ni förändrades så jävla mkt.
den ena av er, sa till mig att det är självklart att ens pojkvän förändrar en.
varför är det självklart?jag kommer aldrig förstå det.
jag kommer aldrig förstå hur man kan glömma allt för att man är kär, hur man kan
anpassa sig så mycket efter en person så att man tillslut blir någon annan pågrund av det.
det uppstår en falskhet som äcklar mig. ändå, kommer jag hela tiden tillbaks dit jag för ett år sedan började, jag saknar inte dig,jag saknar den du var. hittar du dig själv igen, kom till mig, för jag tycker inte om att vara utan dig.
den andra, har jag inte ord för än.men du sårade mig ,allt rasade och inom mig, dog någonting.
jag älskar dig, och är glad att vi är vänner.