det spelar ingen roll vad jag skulle säga göra eller skriva ,det finns inte en människa i världen somskulle förstå det här ialla fall. jag står ensam i det och så kommer det att förbli. vilket är en obeskrivlig känsla av panikångest. men att dom få som ens har en aning visar sig förstå minst gör det hela dubbelt så smärtsamt. 






 jag trodde jag nått min botten för den här gången,men tydligen är jag inte ens på väg upp än utan ner.

jag ska låta förkylningen göra sitt,stänga av allt annat ja känner och sen, om några dagar är det lite lättare, om en vecka eller två förhoppningsvis ännu bättre. sedan har jag några saker att se fram emot i vår. så det kommer nog. sakta med säkert.

allt har två sidor, jag rår inte för min ångest och allt runt om kring den men jag borde fortfarande sluta gnälla, världen går inte under och det finns alltid dom som har det sämre. jag får fruktansvärt dåligt samvete när jag är så här äckligt självömkande.
sätter punkt på gnället nu för den här gången. dags att publicera mitt dagsinlägg och gå och lägga mig. godnatt på er