blir galen. åååh om ni visste hur less jag blir.
hur mycket sånt här sänker den lilla orken och viljan jag ändå har. vad får jag för möjligheter och förutsättnngar och stöd.
inte ett jälva piss. handlingar är en sak. en jävligt viktig sak. men inte ens orden finns där.
jag kräks på det här. fyfan vad skönt det ska bli att bli myndig. och när jag går ur skolan, ska min ångest få släppa. helt. jag kommer känna mig odödlig, för hur jävla mycket någon än försöker tala om för en att allting är möjligt, så är det fan inte det. ditt liv är inte fullt ut Ditt, för ens du blir 18 år. så länge du inte är vuxen har du inte ett jävla dugg att säga till om.  när jag går ur skolan ska jag börja våga. jag ska våga börja drömma, sätta upp mål, men framför allt ska jag våga sattsa. på mig själv. jag ska ut i världen och jag ska göra saker. för sådan överdos av söderhamn som jag fått de här åren, och kommer fortsätta få den tiden som är kvar tills jag tar studenten, räcker och blir över för en hel livstid, och det innbär också som ni kanske förstår att jag aldrig för vad som helst i världen skulle kunna flytta tillbaka hit sedan för att bilda familj. nej , sådana här dagar vill jag bara skrika och grina , sparka och slå på saker. tala om för hela världen hur jävla orättvist allting är. men det gör jag inte. för att jag inte kan. jag har varken kraft mod eller hjärta till det. tomt. det finns ingenting där. fan för den som inte tycker att man bara ska vara glad för det man har hela tiden. det är vad jag har fått lära mig.