Ja ,vad gör man ? eller säger, skriver, tar till , låter bli att göra ?
tänk att få släppa allt. jag kanske måste sluta fokusera på den dagen då jag tror jag ska få känna så, finns väl risk för att den annars kommer ligga alldeles för långt fram än väntat. ja inte vet jag. vad vet jag just nu? inte ett jävla piss. allt är likgiltigt eller bara blä. och jag hatar att känna så här, när jag inte kan göra något åt det, inte just nu. jag längtar, samtidigt som jag inte alls gör det. men att jag ens en smutta gör det, är ett gott tecken och det tänker jag kravla mig fast vid, längtan. den här gånger ska jag göra det, och jag tror jag måste våga det, hur jävla läskigt det än känns.
 
nej jag tror inte ni fattar ett piss av det där, hur mkt mer jag änskulle försöka förklara. och nej, inte du heller cecilia, tro inte det du tror, för det är fel, söörru ;) puss på er
nu har jag ett svårt beslut framför mig , plugga vidare, elr bege mig på äventyr med dannefjant?
harehejs

Jag antar att problemem växer i takt med att man själv gör det. När man var yngre var man nästan utan, hade man några bekymmer, var dom ytterst små .
bilden är från 07.