what I'm going through
Ibland, och speciellt just nu, är det lätt när ångesten och stressen, prestationsångensten och kraven kryper sig in i en, tvingar en att leva med dem,att man glömmer bort att livet, faktiskt leker.
och så länge solen värmer, man lever för sig själv men också kan leva med och för andra, känna det dom känner, och med och utan deras hjälp, kan känna sig lycklig, kan välja själv att ha alla dom runt omkring sig man behöver och vill ska finnas där, är ingenting hela världen.hela världen är vi och allt är bara livet , och vad som än händer, så finns det värre saker . för hur än allt är, så har vi just nu, möjligheten att för varje fall resa oss upp igen
det finns ingen botten som har tid att låta oss fastna där
.
Kommentarer
Trackback
