Mm.
sedan jag slutade jobba, har jag världens härligaste veckor med vad som ja egentligen skulle önska var semester istället mynnar ut i rastlöshet över ovissheten inför framtiden nu när (iaf jag känner att) hösten kryper sig närmare.
men som sagt, mina veckor har varit toppen. har hunnit sola och bada en massa (kollo räknas som sola och bada på jobbet, vilket ja såklart också gjort) druckit öl på dagarna på bryggan, åkt massa bil,vart på stenö med cillan och johan & badat och solat, hunnit med två stenöquiz, en tranan middag, och massa utgångar flera dar i veckan, då många av dom börjat med vin i solen. ja har vart på ljusnebadet, i växbo, på brännbollsyran, varit i stockholm o hunnit med gröna lund, sett takida, umgåtts med mina systrar, ätit middag med eriks familj, fikat med rebeckas familj i bollnäs, vart i linneas lägenhet, vart med vänner i stockholm, skrivit musik, ätit två fantastiska middagar på albertina, firat markus artonårsdag med hans släkt och vänner i trönö, vart med amanda (till och med flera gånger, den ni ) umgåtts med mina fina kusiner, spelat kubb, krocket och ja,bara haft det bra.
nu är det en vecka kvar för mig innan den riktiga paniken förmodligen kommer bryta ut.
idag är en sån där dag då ja tar ut lite av den i förväg, jättekul är det. rastlös som fan men får inget gjort, och orkar ingenting medan hjärnan går på högvarv. ja känner mig uttråkad och less och det mesta känns ganska meningslöst. förstår inte varför ja behöver ha sådana dagar överhuvudtaget. ja vet att ja får skylla mig själv också, hade de vart en annan dag hade ja mer än gärna åkt till stenö för att grilla elr badat,bara kollat på film elr något av vad nu folk föreslår ,men ingenting duger. meningslöst, som sagt. totalt.
men som sagt, mina veckor har varit toppen. har hunnit sola och bada en massa (kollo räknas som sola och bada på jobbet, vilket ja såklart också gjort) druckit öl på dagarna på bryggan, åkt massa bil,vart på stenö med cillan och johan & badat och solat, hunnit med två stenöquiz, en tranan middag, och massa utgångar flera dar i veckan, då många av dom börjat med vin i solen. ja har vart på ljusnebadet, i växbo, på brännbollsyran, varit i stockholm o hunnit med gröna lund, sett takida, umgåtts med mina systrar, ätit middag med eriks familj, fikat med rebeckas familj i bollnäs, vart i linneas lägenhet, vart med vänner i stockholm, skrivit musik, ätit två fantastiska middagar på albertina, firat markus artonårsdag med hans släkt och vänner i trönö, vart med amanda (till och med flera gånger, den ni ) umgåtts med mina fina kusiner, spelat kubb, krocket och ja,bara haft det bra.
nu är det en vecka kvar för mig innan den riktiga paniken förmodligen kommer bryta ut.
idag är en sån där dag då ja tar ut lite av den i förväg, jättekul är det. rastlös som fan men får inget gjort, och orkar ingenting medan hjärnan går på högvarv. ja känner mig uttråkad och less och det mesta känns ganska meningslöst. förstår inte varför ja behöver ha sådana dagar överhuvudtaget. ja vet att ja får skylla mig själv också, hade de vart en annan dag hade ja mer än gärna åkt till stenö för att grilla elr badat,bara kollat på film elr något av vad nu folk föreslår ,men ingenting duger. meningslöst, som sagt. totalt.
medan jag lever kvar i vad som dött, dödar jag allt liv
jag åkte dit med en konstig, olustig känsla och en klump i magen som växte ju närmare jag kom, olidlig väl framme. rädd för vad som var levande, nästan lättad över motsatsen. det kändes tomt.
jag fick två bra insikter med mig därifrån och en lite mindre. men det var det värt, och när jag återvände igen för att lämna, kände jag mig nästan glad. det blir bra ändå, och det gör ingenting. det är som det är och det måste finnas en mening med det.
ibland förundras jag över hur jag lägger så stor vikt vid att analysera vissa känslor och händelser, människor, så otroligt medan andra går mig förbi så lätt. sådant som borde stå mig närmare och viktigare, större och verkligare ignorerar jag och de som är mindre och längre ifrån mig, på alla sätt och vis, fastnar jag vid.
jag kommer aldrig förstå dig . kanske är det därför jag ger dig allt det här. för att allt annat är tråkigt och lätt, ointressant och tomt för mig. meningslöst och falskt.
ändå är kylan så mycket påtagligare med dig utan att den ens riktigt finns, när det mellan mig och ytliga möten med någon ja delar så mycket mer med, är närmare både fysiskt och psykiskt borde vara så mycket kallare. den är inte ens sval i jämförelse.
För vi har tagit studenten, fina ni
känner mig fortfarande omtumlad efter en underbar studentvecka och jobbiga avsked. jag som så sällan gråter var ett vrak efter student-tåget och glädjeskriken. avskedet i klassrummet efter var faktiskt något av det värsta ja varit med om, vilket ja aldrig skulle ha kunnat föreställa mig, det var sjukt vad ont det gjorde i mig.
Nu var det över och alla minnen flög förbi, och den där känslan, av hur så jävla mycket man har trivts nere på estet. mitt andra hem.
jag grät för allt vi har hunnit dela tillsammans under dom här tre åren, jag grät för hur nära vi har lyckats komma varandra så mycket tack vare vårat gemensamma intresse för musik,alla våra kvällar och helger vi spenderat tillsammans och repat och skrikit,bråkat, tillåtit varandra att vara barnsliga och galna, och skrattat.
jag grät för att självklarheten var borta över att få vakna varje morgon och gå till skolan och veta att dom alltid fanns där runt omkring mig.jag grät över tre års gemenskap och samhörighet. jag grät över de stunder man aldrig riktigt uppskattade och jag grät över de stunder jag uppskattat. jag grät över dom jag aldrig mer kommer träffa. jag grät över dom jag slösat bort tid på att bråka med, jag grät över dom jag jag aldrig kommer höra ifrån igen, för att vår relation inte når längre än till skoltid. jag grät över dom som inte kunde gråta, jag grät över dom som inte bryr sig. jag grät över att jag bryr mig mer. jag grät tillsammans med dom som grät, och jag grät för att jag var tacksam över den bästa tiden i mitt liv. det var över och jag fick panik. på en sekund insåg jag att jag skulle spendera min sista halvtimme i skolan, som en del av den finaste klass, en del av de finaste lärarna, för all framtid. och det gjorde ont.
tack till min fina klass, för alla minnesvärda stunder,fester och lekar,londonresan, helger och kvällar, teater och produktioner, skoldagar,mattelektioner och ensemble, lucia och studentveckan, för musikinspirationen ni gett mig under de här åren, för allt. jag kommer ta med mig det och er, ni kommer alltid ha en liten plats sparad hos mig i mitt hjärta.
Nu var det över och alla minnen flög förbi, och den där känslan, av hur så jävla mycket man har trivts nere på estet. mitt andra hem.
jag grät för allt vi har hunnit dela tillsammans under dom här tre åren, jag grät för hur nära vi har lyckats komma varandra så mycket tack vare vårat gemensamma intresse för musik,alla våra kvällar och helger vi spenderat tillsammans och repat och skrikit,bråkat, tillåtit varandra att vara barnsliga och galna, och skrattat.
jag grät för att självklarheten var borta över att få vakna varje morgon och gå till skolan och veta att dom alltid fanns där runt omkring mig.jag grät över tre års gemenskap och samhörighet. jag grät över de stunder man aldrig riktigt uppskattade och jag grät över de stunder jag uppskattat. jag grät över dom jag aldrig mer kommer träffa. jag grät över dom jag slösat bort tid på att bråka med, jag grät över dom jag jag aldrig kommer höra ifrån igen, för att vår relation inte når längre än till skoltid. jag grät över dom som inte kunde gråta, jag grät över dom som inte bryr sig. jag grät över att jag bryr mig mer. jag grät tillsammans med dom som grät, och jag grät för att jag var tacksam över den bästa tiden i mitt liv. det var över och jag fick panik. på en sekund insåg jag att jag skulle spendera min sista halvtimme i skolan, som en del av den finaste klass, en del av de finaste lärarna, för all framtid. och det gjorde ont.
tack till min fina klass, för alla minnesvärda stunder,fester och lekar,londonresan, helger och kvällar, teater och produktioner, skoldagar,mattelektioner och ensemble, lucia och studentveckan, för musikinspirationen ni gett mig under de här åren, för allt. jag kommer ta med mig det och er, ni kommer alltid ha en liten plats sparad hos mig i mitt hjärta.
Är det nu, nu som det tar slut
har haft världens bästa vecka. har repat, skrattat, sjungit, dansat, umgåtts med min fina klass, repat ännu mer, fyllt år. och helgen inleddes med att fira mig, umgicks med familjen (plus våra två extra fam.medlemmar,ronja och markus) åt tårta och fick fina kläder ,smycken och pengar. bästa presenten var självklart att ha alla samlade, att få vara tillsammans. sedan fortsatte helgen och vi hade vår efterlängtade show, vårt sista musikprojekt tillsamans. det var med blandade känslor vi avslutade kvällen, och jag har fortfarande en klump i magen. det var den absolut roligaste och finaste kvällen tillsammans med klassen och våra finaste lärare. jag tackar för ett minne för livet och för underbar publik. vi började till middag med trubadur och huvudshowen började vid nio. när det var klart befann vi oss i lyckorus och sedan skålade vi med våra söta lärare, tog en paus och klev upp på stadtscenen igen vid tolv för att göra vår allra sista timme med rock. tack tack tack, för bästa kvällen .
http://helahalsingland.se/soderhamn/soderhamnc/1.3141951-esteterna-avslutade-med-krogshow
här kan ni kika in på några av våra nr som klippts ihop!
http://helahalsingland.se/soderhamn/soderhamnc/1.3141951-esteterna-avslutade-med-krogshow
här kan ni kika in på några av våra nr som klippts ihop!
lay it all down, just let it fall out
herre min jesus vad längesedan det var jag skrev här nu.
förmodligen för att jag har så mycket i huvudet och har varit så stressad så att jag inte ens har kunnat prioritera hälften av allt som varit viktigt. det senaste vi vart klar med nu var projektarbetet. jag och ronja spelade på muskan förra onsdagen, en timme på kvällen innan karaoken drog igång. var så jävla mycket roligare än vad jag ens hade kunnat föreställt mig. faktiskt,var det längesedan jag trivdes så bra på scenen. vi hade fullband och dom var jätteduktiga och jag är dom nog evigt tacksam för allt dom ställde upp med, våra fina killar och sofia. vi blandade egna låtar med några covers, kanske lägger upp någon låt när jag har fått dom.
efter vi spelat var vi kvar på muskan och sjöng karaoke med jamina, dansade och hade oss. och sedan var vi rätt många som gick vidare til ch på quiz.
annars, har vi hunnit firat in påsken. det gjorde jag genom att umgås med familj och vänner, åt en massa massa massaaa och gick även ut på lördagen på stadt efter att ha firat carros nittonårsdag ute i bergvik först.
förövrigt, har jag varit ute i solen hela dagen, med kaffe och spel och fina människor. PLUS världens godaste morotskaka ,fall någon ville veta.
idag var vädret dock sämre men lika bravar väl det ,har spenderat fyra timmar med rep på skolan.
imorn förväntar jag mig vin och gott sällskap och mera karaoke. hejs
förmodligen för att jag har så mycket i huvudet och har varit så stressad så att jag inte ens har kunnat prioritera hälften av allt som varit viktigt. det senaste vi vart klar med nu var projektarbetet. jag och ronja spelade på muskan förra onsdagen, en timme på kvällen innan karaoken drog igång. var så jävla mycket roligare än vad jag ens hade kunnat föreställt mig. faktiskt,var det längesedan jag trivdes så bra på scenen. vi hade fullband och dom var jätteduktiga och jag är dom nog evigt tacksam för allt dom ställde upp med, våra fina killar och sofia. vi blandade egna låtar med några covers, kanske lägger upp någon låt när jag har fått dom.
efter vi spelat var vi kvar på muskan och sjöng karaoke med jamina, dansade och hade oss. och sedan var vi rätt många som gick vidare til ch på quiz.
annars, har vi hunnit firat in påsken. det gjorde jag genom att umgås med familj och vänner, åt en massa massa massaaa och gick även ut på lördagen på stadt efter att ha firat carros nittonårsdag ute i bergvik först.
förövrigt, har jag varit ute i solen hela dagen, med kaffe och spel och fina människor. PLUS världens godaste morotskaka ,fall någon ville veta.
idag var vädret dock sämre men lika bravar väl det ,har spenderat fyra timmar med rep på skolan.
imorn förväntar jag mig vin och gott sällskap och mera karaoke. hejs
Du får mig som du vill
Jag räcker inte riktigt till, duger aldrig helt
För jag får dig halvt men aldrig som jag vill
Och jag önskar du inte ville ha mig alls
Men du vet hur du ska göra
För att få mig som du vill, när det passar dig
Och du vet att för din skull, nöjer jag mig
Ibland sliter jag tillbaka min respekt
Då springer du efter mig igen
Ibland lyckas jag hålla det jag säger
Och jag skakar av mig dina ord
Med dem, följer dina baktankar
Men har jag inte bättre för mig så
Står du där igen, jag tror jag klarar av det
Och jag låter dig kämpa igen
När jag följer dig hem känns det lika bra
När jag går därifrån skriker orden i mitt huvud
Vad var det jag sa
Jag önskar jag räckte till, dög helt och inte halvt
Att jag fick dig som jag ville, att du ville det med
Nu behöver du inte ens vilja ha mig lite grann
För du kanske vet hur du ska göra
Men det börjar bli ointressant
Det du erbjuder uppfyller inte mina krav
Så varför tråna efter mindre när man kan få så mycket mer
Du kommer stå där du står, och du klarar dig inte sämre för att jag går
Men det gör inte jag heller
tillfällen saknar taktkänsla
har haft ett underbart lov, och en underbar vecka innandet med cillen hemma.
vi tog med henne på muskan med klassen, jag var nykter med henne och ronja, resten drack en del. jag sjöng, ronja sjöng, vi sjöng och det var en braa kväll,väldigt bra.
den här veckan, har jag suttit en massa sena kvällar på donken, och jag lunchat med mina pinglor, suttit ute på furanballkongen i solen och druckit kaffe, två gånger faktiskt, umgåtts med min fina mamma, hängt undan balklänning, kört massa bil, kollat på film, ätit daimtårta (Efterlängtat, vi körde en återförening med den i fokus) ,haft skrattanfall med belle inne på willys, jag har solat, pluggat , varit til gävle med carro fia och ronja , hälsade på en häst ,var nära att dö en gång, var nära att dö två gånger, ätit kladdkaka på george (också efterlängtat) varit på hockey och träffat häst nummer två, och varit på krogen och haft en underbar också efterlängtad fylla. (dock har jag vart ut varje helg ibland både fredag och lördag den senaste tiden, men i lördags var jag på topp ;) )
ja , med andra ord, ett bra lov har jag haft.
nu har jag två kryssningar framför mig, en utomlandsresa, en krogshow och studenten.
vilket jag ska försöka fokusera på och påminna mig själv om att livet leker istället för att låta huvudet snurra i felaktiga riktningar.
jag ska avrunda detta redan förlånga inlägg med att påpeka en gång som så många förut, att aldrig händer saker i rätt ordning ,aldrig händer saker när man förväntar sig det och aldrig kommer dem ensamma. allt på samma gång och hjärnan kokar över. jag önskar jag kunde få hälsa på i andras hjärnor och ta en paus från min egen ibland, få möjligheten att sätta mig in i deras situationer och höra deras tankar, på så sätt skulle det få min gärna att varva ner och slippa koka över av att få behöva försöka lista ut saker på egen hand. jag är inte synsk, vilket skulle göra allt så jävla mycket enklare många gånger
men jag tror tiden får utvisa och man får acceptera att den har sin egen takt, och att det bästa man kan göra är att hålla tankekraften ballanserad, släppa lite på för starka viljor, dra sig tillbaka en aning och fokusera på verkligheten, då brukar det mesta bli som man vill ;)
vi tog med henne på muskan med klassen, jag var nykter med henne och ronja, resten drack en del. jag sjöng, ronja sjöng, vi sjöng och det var en braa kväll,väldigt bra.
den här veckan, har jag suttit en massa sena kvällar på donken, och jag lunchat med mina pinglor, suttit ute på furanballkongen i solen och druckit kaffe, två gånger faktiskt, umgåtts med min fina mamma, hängt undan balklänning, kört massa bil, kollat på film, ätit daimtårta (Efterlängtat, vi körde en återförening med den i fokus) ,haft skrattanfall med belle inne på willys, jag har solat, pluggat , varit til gävle med carro fia och ronja , hälsade på en häst ,var nära att dö en gång, var nära att dö två gånger, ätit kladdkaka på george (också efterlängtat) varit på hockey och träffat häst nummer två, och varit på krogen och haft en underbar också efterlängtad fylla. (dock har jag vart ut varje helg ibland både fredag och lördag den senaste tiden, men i lördags var jag på topp ;) )
ja , med andra ord, ett bra lov har jag haft.
nu har jag två kryssningar framför mig, en utomlandsresa, en krogshow och studenten.
vilket jag ska försöka fokusera på och påminna mig själv om att livet leker istället för att låta huvudet snurra i felaktiga riktningar.
jag ska avrunda detta redan förlånga inlägg med att påpeka en gång som så många förut, att aldrig händer saker i rätt ordning ,aldrig händer saker när man förväntar sig det och aldrig kommer dem ensamma. allt på samma gång och hjärnan kokar över. jag önskar jag kunde få hälsa på i andras hjärnor och ta en paus från min egen ibland, få möjligheten att sätta mig in i deras situationer och höra deras tankar, på så sätt skulle det få min gärna att varva ner och slippa koka över av att få behöva försöka lista ut saker på egen hand. jag är inte synsk, vilket skulle göra allt så jävla mycket enklare många gånger
men jag tror tiden får utvisa och man får acceptera att den har sin egen takt, och att det bästa man kan göra är att hålla tankekraften ballanserad, släppa lite på för starka viljor, dra sig tillbaka en aning och fokusera på verkligheten, då brukar det mesta bli som man vill ;)
låt mig få bromsa tiden
om några månader är det studenten. och det är underbart. men ingenting är underbart förens det är underbart och tiden ger en aldrig möjlighet att bara få längta.
jag mår psykiskt dåligt över hur stressad jag är.
över min prestationsångest och över hur min"göra allt i sista minuten och det blir perfekt" -stil inte funkar på gymnasiet. kurserna är aldrig tre år långa, utan dom börjar och slutar, sedan kommer det nya,
som börjar och slutar, och så fortsätter det.
innan man vet ordet av det står man här jag står nu, med några få månader kvar, jag kan räkna veckorna utan att tappa bort mig. och det är just nu inte i positiv benämning endast. för kurser har avslutats, och medan jag sitter och funderar över att det är försent att göra något åt mina betyg så är jag mitt upp i att försöka klara kurser som jag faktiskt får kämpa med till skillnad mot dom jag tänker tillbaka på och undrar över varför jag var så jävla lat och inte fixade till bättre då jag hade gjort det lättare än det är att försöka somna på nätterna.
samtidigt som allt det stressar mig försöker en annan del av min hjärna tänka att det inte spelar någon roll, för jag (ja jag vet,tillskillnad mot för nästan alla andra jävla människor i min omgivning) inte alls, ärligt talat har en enda tanke på att plugga vidare. så varför ? för att jag har problem.
jag klarar inte av att sätta mig och skriva ett prov jag vet att jag inte pluggat tllräckligt till, ett prov jagvet jag inte kommer få mvg på . jag klarar inte av att framstå som sämre än vad jag är bara för att jag är så lat, så trött på hur sjukt mycket det är som ska göras samtidigt.
och att veta att jag fast jag nu har börjat ta tag i allting, börjat plugga igen och kliva upp varje morgon inte kommer kunna göra något åt de betyg jag redan har i andra kurser, hjälper inte meningslösheten jag känner.
jag är kluven, för att jag inte vet hur jag borde tänka, vad jag ska prioritera, varför jag tänker som jag tänker när jagväl tänker, och varför jag inte har någon tid över. det gör mig uppgiven.
var det någonsin någon lärare eller rektor som tänkte på allting annat vi ska hinna gå igenom när dom bestämde våra scheman och kurser, bestämde deras tid för stöd och förståelse eller engagemang ? hur hinner man uppfylla alla deras krav, och vart lämnar dom tid till oss själva under den här tiden? vänner, våra vägskäl, kärlek, fritid, intressen eller ens lite egentid för funderingar , plats för att känna efter, stanna upp och tänka på våra egna viljor? ibland hittar jag den verkligen inte. tiden.
ibland, känner jag mig så tröttsamt fast i teori och kunskap om krig, och muslimer som inte äter griskkött, deras ramadan, och ord på sångstilar och högmässor, notsystem, mattematiska ekvationer, naturvetenskapliga formler som står för glykol och kolväten,och närvaroplikt, att jag börjar fundera över hur jävla värt det, det egentligen är, vad jag får ut av det som verkligen innefattar det som snart kommer bli våran nya,riktiga verklighet. som räkningar, hyra, konton, eget ansvar, ansökningar, inriktningar, kulturer, städer vi vill besöka, livsförsäkringar och avbetalningar.
ibland, ifrågasätter jag verkligen vad det är dom menar med att gymnasiet är språngbrädan till att bli utskickad på egna ben ut i vuxenlivet. ibland, tror jag dom vuxna som fortfarande befinner sig i skolan råkade fastna där för att dem själva inte kunde palla verkligheten, skickade ut logiken i rymden och nu ger oss skulden för deras snedsteg och svagheter. och ja, ibland känner jag mig så jävla orättvist behandlad.
jag mår psykiskt dåligt över hur stressad jag är.
över min prestationsångest och över hur min"göra allt i sista minuten och det blir perfekt" -stil inte funkar på gymnasiet. kurserna är aldrig tre år långa, utan dom börjar och slutar, sedan kommer det nya,
som börjar och slutar, och så fortsätter det.
innan man vet ordet av det står man här jag står nu, med några få månader kvar, jag kan räkna veckorna utan att tappa bort mig. och det är just nu inte i positiv benämning endast. för kurser har avslutats, och medan jag sitter och funderar över att det är försent att göra något åt mina betyg så är jag mitt upp i att försöka klara kurser som jag faktiskt får kämpa med till skillnad mot dom jag tänker tillbaka på och undrar över varför jag var så jävla lat och inte fixade till bättre då jag hade gjort det lättare än det är att försöka somna på nätterna.
samtidigt som allt det stressar mig försöker en annan del av min hjärna tänka att det inte spelar någon roll, för jag (ja jag vet,tillskillnad mot för nästan alla andra jävla människor i min omgivning) inte alls, ärligt talat har en enda tanke på att plugga vidare. så varför ? för att jag har problem.
jag klarar inte av att sätta mig och skriva ett prov jag vet att jag inte pluggat tllräckligt till, ett prov jagvet jag inte kommer få mvg på . jag klarar inte av att framstå som sämre än vad jag är bara för att jag är så lat, så trött på hur sjukt mycket det är som ska göras samtidigt.
och att veta att jag fast jag nu har börjat ta tag i allting, börjat plugga igen och kliva upp varje morgon inte kommer kunna göra något åt de betyg jag redan har i andra kurser, hjälper inte meningslösheten jag känner.
jag är kluven, för att jag inte vet hur jag borde tänka, vad jag ska prioritera, varför jag tänker som jag tänker när jagväl tänker, och varför jag inte har någon tid över. det gör mig uppgiven.
var det någonsin någon lärare eller rektor som tänkte på allting annat vi ska hinna gå igenom när dom bestämde våra scheman och kurser, bestämde deras tid för stöd och förståelse eller engagemang ? hur hinner man uppfylla alla deras krav, och vart lämnar dom tid till oss själva under den här tiden? vänner, våra vägskäl, kärlek, fritid, intressen eller ens lite egentid för funderingar , plats för att känna efter, stanna upp och tänka på våra egna viljor? ibland hittar jag den verkligen inte. tiden.
ibland, känner jag mig så tröttsamt fast i teori och kunskap om krig, och muslimer som inte äter griskkött, deras ramadan, och ord på sångstilar och högmässor, notsystem, mattematiska ekvationer, naturvetenskapliga formler som står för glykol och kolväten,och närvaroplikt, att jag börjar fundera över hur jävla värt det, det egentligen är, vad jag får ut av det som verkligen innefattar det som snart kommer bli våran nya,riktiga verklighet. som räkningar, hyra, konton, eget ansvar, ansökningar, inriktningar, kulturer, städer vi vill besöka, livsförsäkringar och avbetalningar.
ibland, ifrågasätter jag verkligen vad det är dom menar med att gymnasiet är språngbrädan till att bli utskickad på egna ben ut i vuxenlivet. ibland, tror jag dom vuxna som fortfarande befinner sig i skolan råkade fastna där för att dem själva inte kunde palla verkligheten, skickade ut logiken i rymden och nu ger oss skulden för deras snedsteg och svagheter. och ja, ibland känner jag mig så jävla orättvist behandlad.
nej den är inte ens värd en bloggstatus
vad äre med människor och denna dag? lika fascinerad idag som alla andra år och dagar det varit alla hjärtansdag. usch ,kan knappt skriva det för jag blir så äcklad- utan överdrift!ja ska lämna det där ungefär. jag har bara svårt att se varför det ska behöva finnas en dag försådant utan att se baktankar om att folk vill tjäna pengar.för så vitt jag vet så kan man älska varenda annan jävla dag om året, lika väl som idag.
min helg har varit fantastisk , fr det ena till det andra. var längesen jag haft så kul, vi körde utgång även på lördagen och som vi hoppats var det ungefär lika kul.drack och skrattade, dansade, åt god mat med mina söta päron och jag fick min tå att smälla högre än vad jag hade kunnat ana en kroppsdel överhuvudtaget skullek unna lyckas med. nu är foten blå och något sticker ut lite obehagligt vilket gör mig mest ledsen över att jag inte kan träna denna vecka, fick ju värsta erbjudandet, men går kanske att lösa har jag fått höra. förresten tror jag det var något innan tån som small, itne själva tån. ni vet det tån sitter fast i? hoppas även sådant läker av sig själv, vet ju att man inte lagar brutna tår. aja, avrundar med att konstatera att det finns en människas uppvakning jag faktiskt står ut med, till och med uppskattar. och det är min mammas, (plus pappas bakelser, så han räknas in han med. )det kan jag ta, där är gränsen nådd. så puss på dom!
min helg har varit fantastisk , fr det ena till det andra. var längesen jag haft så kul, vi körde utgång även på lördagen och som vi hoppats var det ungefär lika kul.drack och skrattade, dansade, åt god mat med mina söta päron och jag fick min tå att smälla högre än vad jag hade kunnat ana en kroppsdel överhuvudtaget skullek unna lyckas med. nu är foten blå och något sticker ut lite obehagligt vilket gör mig mest ledsen över att jag inte kan träna denna vecka, fick ju värsta erbjudandet, men går kanske att lösa har jag fått höra. förresten tror jag det var något innan tån som small, itne själva tån. ni vet det tån sitter fast i? hoppas även sådant läker av sig själv, vet ju att man inte lagar brutna tår. aja, avrundar med att konstatera att det finns en människas uppvakning jag faktiskt står ut med, till och med uppskattar. och det är min mammas, (plus pappas bakelser, så han räknas in han med. )det kan jag ta, där är gränsen nådd. så puss på dom!
visdom är aldrig bara ord
När du står framför mig med samma ord som förut
Tror jag än en gång att kanske är du annorlunda nu
Vi finns kvar för jag hör orden igen du alltid sa
Att du kanske lämnat det som förstörde den du va
Men inga meningar kan förändra dina handlingar
Kanske om dem inte hade varit dina enda sanningar
Våra minnen blir svagare med tiden
Men känslan, jag kan röra vid den
vänskap när den är som störst
Men du står kvar på din plats och trampar
Hur mycket än dem andra på dig stampar
i ditt rampljus som för länge sedan slocknade
du vet vad du borde göra men du orkar inte se
jag gjorde något du inte litade på att du skulle våga
och det var din svaghet, som släckte våran låga
i dimman där vi förenar våran lycka
igår var vi lediga från skolan vilket vi inte visste när vi åkte in, snöstorm och skit. men det gjorde inte så mkt, ronja och jag uträttade ären, åt med några mysiga människor och åkte hem och gjorde oss i ordning. sedan kom johanna karl lina ida och pontus hem till mig . vi spelade spel, drack, hade konsert för mamma och skrattade en massa. sedan var vi på krogen på student kickoffen . jag hade roligare än vad jag haft på jävligt länge. så det tackar jag för och hoppas på ännu en trevlig kväll för nu har vi blandat drinkar, jag har duschat, ronja står i duschen och sedan blir det fest . ha så kult på restaurangen!
eysey
flumvecka. trött så jag vill spy ena sekunden, hyper den andra. och min klass är så störd så jag får magsår. men tur är väl det, ja skrattar gärna ihjäl mig själv även om det kostar träningsvärk.
mysig har den varit också, massa musik och rep, tänk om det fick vara så jämt. och imorgon är det helg och mitt humör är på topp. tror jag. känner mig lite hög. men det gör inget. tänker på gurka. någon som förstår hur jag känner ? mina damer och hjärter åtta börjar försvinna framför mina ögon också, det är positivt, tror jag.
har en känsla av blandade känslor som kmr bli fler blandade känslor. förvirrande. men det gör inget ,en dag i taget, jag ska ha kul trots allt. och det som är meningen ,är meningen och det kommer hända hur som haver, hur mkt jag än skulle försöka göra annorlunda, så varför älta. ja sätter i gång med ordningen nästa vecka. och det ska jag gå in för till hundra procent. och innan ni blir allt för snurrig, avrundar jag.
ja ska trycka på partytaggaknappen innan jag lägger mig så den får ladda i natt . imorn, ses vi i dimman. hejsi
en av mina bästa fester som femtonårig aquatinitjej , eller så var jag fjorton ? svårt att veta när jag ser lika dan ut som när jag gick på dagis typ. deprimerande .
mysig har den varit också, massa musik och rep, tänk om det fick vara så jämt. och imorgon är det helg och mitt humör är på topp. tror jag. känner mig lite hög. men det gör inget. tänker på gurka. någon som förstår hur jag känner ? mina damer och hjärter åtta börjar försvinna framför mina ögon också, det är positivt, tror jag.
har en känsla av blandade känslor som kmr bli fler blandade känslor. förvirrande. men det gör inget ,en dag i taget, jag ska ha kul trots allt. och det som är meningen ,är meningen och det kommer hända hur som haver, hur mkt jag än skulle försöka göra annorlunda, så varför älta. ja sätter i gång med ordningen nästa vecka. och det ska jag gå in för till hundra procent. och innan ni blir allt för snurrig, avrundar jag.
ja ska trycka på partytaggaknappen innan jag lägger mig så den får ladda i natt . imorn, ses vi i dimman. hejsi
en av mina bästa fester som femtonårig aquatinitjej , eller så var jag fjorton ? svårt att veta när jag ser lika dan ut som när jag gick på dagis typ. deprimerande .
home sweet home
eller inteee.
kom hem med min vårkänslor i skinnjackan och så är det elva minus här. kände för att gräva ner mig i sängen,gå i ide och vägra vakna förens det blivit maj månad.
har iaf haft en sjukt mysig helg i sthlm, ovanligt lång. två ist för fyra nätter, vilket var lite lyxigt.
har myst hemma hos cillen med god mat, bra filmer, bra serier, världens godaste chokladkaka, och på fredagen var vi även på middag med våra andra söta systrar hemma hos linnea. hon bjöd också på god mat och efterrätt, vi drack vin och champagne, baileys och hennes moderna stureplanskaffedrinkar. vi spelade sällskapsspel och poängen med den upplysningen var att jag förlorade efter många behandlingshem och det slutade med psyket. väldigt upplyftande. vi hann även med en fika med william och shopping!
nuu äre måndag,klarat en hel dag i skolan och nu ska jag lägga all min enerig (jag inte har men tänker låtsas att jag har) på att plugga till ett prov jag tydligen har imorgon . ska hota mig själv med att bita sönder tungan om jag inte pluggar. (den du rorre_shakira92... det sörjer du över att missa vaa. .) nej fan vad dryg jag är. på återseende
kom hem med min vårkänslor i skinnjackan och så är det elva minus här. kände för att gräva ner mig i sängen,gå i ide och vägra vakna förens det blivit maj månad.
har iaf haft en sjukt mysig helg i sthlm, ovanligt lång. två ist för fyra nätter, vilket var lite lyxigt.
har myst hemma hos cillen med god mat, bra filmer, bra serier, världens godaste chokladkaka, och på fredagen var vi även på middag med våra andra söta systrar hemma hos linnea. hon bjöd också på god mat och efterrätt, vi drack vin och champagne, baileys och hennes moderna stureplanskaffedrinkar. vi spelade sällskapsspel och poängen med den upplysningen var att jag förlorade efter många behandlingshem och det slutade med psyket. väldigt upplyftande. vi hann även med en fika med william och shopping!
nuu äre måndag,klarat en hel dag i skolan och nu ska jag lägga all min enerig (jag inte har men tänker låtsas att jag har) på att plugga till ett prov jag tydligen har imorgon . ska hota mig själv med att bita sönder tungan om jag inte pluggar. (den du rorre_shakira92... det sörjer du över att missa vaa. .) nej fan vad dryg jag är. på återseende
lyckorus
impulsbokade min resa tack vara mamma som kom med det förslaget jag inte ens hade haft en tanke på , till stockholm. jaskulle ju ändå vara ledig för att åka imorgon, varför inte åka ikväll? har precis packat, och ska äta lite, sen åker jag .läääääääängtar så förjävligt mycket !!
tidsfördriv
hade jag varit frisk, hade jag tränat. hade jag varit frisk hade jag sjungit. hade jag varit frisk hade jag gått ut och roat mig imorgon. hade jag varit frisk hade jag längtat.
istället,finner jag mig i läget och konstaterar att det har varit en annorlunda dag, men bra.
mys i klassen hela dagen, och vi var på donken till lunch med evelina och sofia. dessutom har vi fikat i cafeterian och slått rekord på att vara tio i från klassen, vid bordet ,samtidigt, en halvtimme. så nu kan vi stryka det från listan när vi tagit studenten. nej, till poängen, jag har tråkigt, och jag är för trött för att göra något åt det.
jag har sovit två och en halvtimme inatt, igår natt tre. har nog aldrig känt mig mer mörbultad pga sömnbrist.
hostan är värst, den håller mig vaken även om tankarna hade gett med sig för lite vila, för en gångsskull så där. så de är inte hellervärt att klaga över. avslutar med ett till plus för dagen, för lite balans i bloggen ;) ...
det smälter ute, det är slaskväder och första februari. nu närmare vi oss våren,äntligen kliver vi in i en månad som innbär kortare räknedagar ,ljusare dagar, vårigare dagar, varmare dagar, och nu kan man äntligen börja känna av att varje dag, faktiskt är en dag närmare våren, frisk luft att andas, sommaren, friheten och värmen .
istället,finner jag mig i läget och konstaterar att det har varit en annorlunda dag, men bra.
mys i klassen hela dagen, och vi var på donken till lunch med evelina och sofia. dessutom har vi fikat i cafeterian och slått rekord på att vara tio i från klassen, vid bordet ,samtidigt, en halvtimme. så nu kan vi stryka det från listan när vi tagit studenten. nej, till poängen, jag har tråkigt, och jag är för trött för att göra något åt det.
jag har sovit två och en halvtimme inatt, igår natt tre. har nog aldrig känt mig mer mörbultad pga sömnbrist.
hostan är värst, den håller mig vaken även om tankarna hade gett med sig för lite vila, för en gångsskull så där. så de är inte hellervärt att klaga över. avslutar med ett till plus för dagen, för lite balans i bloggen ;) ...
det smälter ute, det är slaskväder och första februari. nu närmare vi oss våren,äntligen kliver vi in i en månad som innbär kortare räknedagar ,ljusare dagar, vårigare dagar, varmare dagar, och nu kan man äntligen börja känna av att varje dag, faktiskt är en dag närmare våren, frisk luft att andas, sommaren, friheten och värmen .
shut up and let me go
sluta få mig att drömma om dig, sluta få mig att påminnas av dig i filmer, så fort jag slår på radion, sluta få mig att tänka på dig när jag går igenomstan och stöter på gamla minnen som borde relateras till så mycket mer än bara dig, sluta få mig att tänka på dig när jag kör ut från stan, sluta få mig att påminnas av dig så fort jag träffar någon annan,sluta få mig att känna mig så jävla arg på dig, sluta få mig att känna något alls för dig. det räcker nu
säg aldrig dom där orden, känn dom bara
och låt dom försvinna eller bevaras. låt tiden utvisa. låt det inte bli något du sedan aldrig kan gå tillbaka för att förändra.
så är det med mycket, något mindre personligt som jag dock KAN ta upp här i min lilla blogg, är att jag råkade säga att jag är lycklig. jag har iförsig känt mig det väldigt länge, men när jag sa det åkte jag på en förkylning. och det är ingenting att bli deppig över, men när man går i skolan varje jävla dag och tycker att det är fan så trist och har få höjdpunkter om åren man verkligen ser framemot och då det den här gången, innefattar att jag för första gången på dessa tre år vi har det här eventet , niornas konsert på theatern plus en kvällskonsert, då jag skulle få sjunga själv för första gången och inte bara en låt, utan två, som jag älskar, plus ett solo i en kör ,och jag åker på en förkylning vilket innebär att jag missar dessa fyra konserter, så rååkar det ge mig ångest.
och det rååkar få mig att känna mig nååågot mindre lycklig än vad jag nyss var då ja kände att allt flyter på så jäövla bra, att ja har så mycket att se fram emot och att allt går så mycket bättre än vad det brukar då jag t.ex också haft jävla massa problem med min hals hela hösten och tappade bort min musikinsperation.
jag älskar mina låtar, och det här är sista året jag skulle få stå på teatern inför fullsatt publik och sjunga en låt jag sen jag var liten alltid velat att få framföra. det gör mig ledsen .
och att behöva ligga hemma med feber och en hals som är tjock som en tennisboll och kallsvettas utan att veta vart det är jag fryser och vart det är jag svettas så med andra ord inte kan göra något åt gör mig inteheller glad och ger mig inte heller mindre ångest när det är det sista jag har tid, lust eller råd med att göra just nu.
bättre tajming får man leta efter så jaa, jag är inte glad längre. men vet ni vad? nu har jag klagat, och vet ni mer? jag ska ligga här, och gömma undan min ångest i en helt okej serie som hjälper mot depressivitet och får mig att glömma bort hur eländigt allt i min egna värld känns just nu och sen, sen när jag blir frisk, ska jag leta fram mitt lyckorus igen och jag är ganska säker på att det inte kommer bli svårt alls.saker händer av en anledning, right ? min tid kommer nog den med. kan man inte göra något åt det ,så kan man inte, det hjälper inte att gräva ner sig för det. tack och hej för mej
så är det med mycket, något mindre personligt som jag dock KAN ta upp här i min lilla blogg, är att jag råkade säga att jag är lycklig. jag har iförsig känt mig det väldigt länge, men när jag sa det åkte jag på en förkylning. och det är ingenting att bli deppig över, men när man går i skolan varje jävla dag och tycker att det är fan så trist och har få höjdpunkter om åren man verkligen ser framemot och då det den här gången, innefattar att jag för första gången på dessa tre år vi har det här eventet , niornas konsert på theatern plus en kvällskonsert, då jag skulle få sjunga själv för första gången och inte bara en låt, utan två, som jag älskar, plus ett solo i en kör ,och jag åker på en förkylning vilket innebär att jag missar dessa fyra konserter, så rååkar det ge mig ångest.
och det rååkar få mig att känna mig nååågot mindre lycklig än vad jag nyss var då ja kände att allt flyter på så jäövla bra, att ja har så mycket att se fram emot och att allt går så mycket bättre än vad det brukar då jag t.ex också haft jävla massa problem med min hals hela hösten och tappade bort min musikinsperation.
jag älskar mina låtar, och det här är sista året jag skulle få stå på teatern inför fullsatt publik och sjunga en låt jag sen jag var liten alltid velat att få framföra. det gör mig ledsen .
och att behöva ligga hemma med feber och en hals som är tjock som en tennisboll och kallsvettas utan att veta vart det är jag fryser och vart det är jag svettas så med andra ord inte kan göra något åt gör mig inteheller glad och ger mig inte heller mindre ångest när det är det sista jag har tid, lust eller råd med att göra just nu.
bättre tajming får man leta efter så jaa, jag är inte glad längre. men vet ni vad? nu har jag klagat, och vet ni mer? jag ska ligga här, och gömma undan min ångest i en helt okej serie som hjälper mot depressivitet och får mig att glömma bort hur eländigt allt i min egna värld känns just nu och sen, sen när jag blir frisk, ska jag leta fram mitt lyckorus igen och jag är ganska säker på att det inte kommer bli svårt alls.saker händer av en anledning, right ? min tid kommer nog den med. kan man inte göra något åt det ,så kan man inte, det hjälper inte att gräva ner sig för det. tack och hej för mej
Don't worry
fan vad jag längtar till sommaren.
till framtiden, trots hur oviss den är. till friheten.till värmen. till utmaningar man själv väljer.
till förändring. det kommer bli bra, det vet jag. och jag längtar längtar längtar. snart så, tiden går så mycket fortare än vad man själv egentligen anar!
till framtiden, trots hur oviss den är. till friheten.till värmen. till utmaningar man själv väljer.
till förändring. det kommer bli bra, det vet jag. och jag längtar längtar längtar. snart så, tiden går så mycket fortare än vad man själv egentligen anar!
en helg att minnas
tjatja, idag mår jag allt annat än bra, och det är tjaffs och bråk, evighetslånga diskussioner som är allt annat än sammanhängande, händelser jag inte vill minnas, och när jag vaknade idag, hade jag en kropp som kändes ungefär lika mörbultad som om tio elefanter hade trampat på mig. jag har mensvärk, en hals som värker, en rygg som gått av och en förkylning i kroppen. but still, jag är lycklig och jag tänker inte låta sådant bli en svacka i mitt lyckorus. faktiskt, så känns det helt jävla okej ändå.
nu till det minnesvärda.
i fredags firade vi sofia hemma hos henne. vi åt chokladbollar, smörgåstårta, gräddtårta , pratade ,skrattade och klämde finnar. kanske låter som en äcklig kväll men den var helt jävla bra :) sedan varplanen att gå ner till olles men där befann sig inte ens en lite kotte så vi hann vända och gå till ch , där förvånande nog hur mkt folk som helst hade bestämt sig för att spendera sin fredagskväll. jag var så skönt himla full och det var nog enda gången jag har varit på ch och har haft skitkul en hel kväll där.
på lördagen var jag nog näst intill full i flera timmar när jag vaknade men efter en dusch och en visit till stan med handling och käk med pappsen var jag nykter igen. jag åkte ut till ronja vid tre och vi gjorde oss i ordning, tände ljus, blandade skitgooda drinkar,lyssnade på musik och inväntade vänner. ja nämner inga undantag utan säger , att de var längesedan ja var på en husfest som varit så sjukt rolig. hela kvällen var faktiskt perfekt. sedan vandrade vi till bussen och gick till olles, där det tack och lov var fullt tillskillnad mot för kvällen innan. vi dansade och skrattade, träffade folk och sprang omkring. sedan mellanlandade vi på pizzan, och gick vidare för efterfest. jag tror vi skrattade tills jag fick magsår. ingenting var tråkigt den natten. strax efter fem begav vi oss hem till ronja, med paj i sängen och sedan sov vi gott.
på söndagen kom ronja hem till mig och myste. tända ljus, chips, dip ,massa babbel och avatar (som förövrigt är fascinerande att jag missat, fan vilken sjukt skrämmande, men bra film. haha)
imorse när vi vaknade så hade vi båda drömt dom mest sjukadrömmarna, och de var stekhett i rummet. själv dröme ja att jag var utomlands vilket inte var så konstigt när solen låg på rummet och vi fick vårkänslor,och ronja trodde att hon var i en bastu. när vi kom tillskolan för att ha den enda lektionen vi tänkte prioritera idag, vilket var dubbel naturkunskap b,så är den inställd. därför sitter jag här i datasalen nu och skriver utförligt om min roligaste helg på länge. varsegod . och puss och hej
nu till det minnesvärda.
i fredags firade vi sofia hemma hos henne. vi åt chokladbollar, smörgåstårta, gräddtårta , pratade ,skrattade och klämde finnar. kanske låter som en äcklig kväll men den var helt jävla bra :) sedan varplanen att gå ner till olles men där befann sig inte ens en lite kotte så vi hann vända och gå till ch , där förvånande nog hur mkt folk som helst hade bestämt sig för att spendera sin fredagskväll. jag var så skönt himla full och det var nog enda gången jag har varit på ch och har haft skitkul en hel kväll där.
på lördagen var jag nog näst intill full i flera timmar när jag vaknade men efter en dusch och en visit till stan med handling och käk med pappsen var jag nykter igen. jag åkte ut till ronja vid tre och vi gjorde oss i ordning, tände ljus, blandade skitgooda drinkar,lyssnade på musik och inväntade vänner. ja nämner inga undantag utan säger , att de var längesedan ja var på en husfest som varit så sjukt rolig. hela kvällen var faktiskt perfekt. sedan vandrade vi till bussen och gick till olles, där det tack och lov var fullt tillskillnad mot för kvällen innan. vi dansade och skrattade, träffade folk och sprang omkring. sedan mellanlandade vi på pizzan, och gick vidare för efterfest. jag tror vi skrattade tills jag fick magsår. ingenting var tråkigt den natten. strax efter fem begav vi oss hem till ronja, med paj i sängen och sedan sov vi gott.
på söndagen kom ronja hem till mig och myste. tända ljus, chips, dip ,massa babbel och avatar (som förövrigt är fascinerande att jag missat, fan vilken sjukt skrämmande, men bra film. haha)
imorse när vi vaknade så hade vi båda drömt dom mest sjukadrömmarna, och de var stekhett i rummet. själv dröme ja att jag var utomlands vilket inte var så konstigt när solen låg på rummet och vi fick vårkänslor,och ronja trodde att hon var i en bastu. när vi kom tillskolan för att ha den enda lektionen vi tänkte prioritera idag, vilket var dubbel naturkunskap b,så är den inställd. därför sitter jag här i datasalen nu och skriver utförligt om min roligaste helg på länge. varsegod . och puss och hej
time heals nothing
It's to high, it's so high.
Each and every time i try to reach it, it disappears up in the sky.
It's unfair, it's so unfair.
'Cause each and every time i try to reach it, it's to far up there.
And it hurts, it hurts.
Everytime i try to make it better,
it's only getting worse, only getting worse.
It's so wrong, it's so wrong.
Everytime i try to talk about it he says 'We don't get along'.
It's unreal, so unreal.
You should be more careful 'bout what you say,
'cause you don't know how i feel.
And it hurt, it hurts.
Everytime I try to make it better, it's only getting worse.
It's to much, it's to much.
Everytime i try to give my best to you, it's just not good enough.
It's just not good enough,
just not good enough, just not good enough,
just not good enough.
