För er som läser min blogg så har jag bytt bort mig för tillfället, kommer ha kvar den här sidan, mina gamla inlägg är arkiverade också får vi se sen om jag tar bort den ena ,den andra eller båda två tillslut, men som sagt just för tillfället harjag två. min nya blogg är JuliaKring.blogspot.com . Kika gärna in där : )

Onsdag idag, halva veckan har gått. Igår hade vi musikcafé. Varken jag eller Ronja tyckte att det skulle bli så där jättekul med tanke på att det inte riktigt kändes som vårat, etternas,vi hade en varsin låt vi paniktlärt oss på (iaf jag då) ungefär en vecka, så vi försökte ta det på inte allt för stort allvar, och visst, ronja var asbra, jag dög,så som förväntat ungefär, inte katastrof och långt ifrån bra, jag nöjer mig med det och vi lämnar det nu bakom oss och siktar redan in oss på countryn, min stora besvikelse nu skulle vara ett lunchcafé ,utan vänner och familj, jag spyr på bara tanken på massa elever som ska lyssna under en rast elr lunch istället för ett mindre påtvingat på kvällen med tända ljus och mysbelysning ( ;), )och där bara dem som vill och känner för det kommer. men nog ska vi ta oss igenom några lunchisar också, tråkigt baraom det blir nuu av alla teman. haha! nej nu ska jag sluta gnälla, åkte skridskor idag, ingen höjdare men visst lever jag än, hade tilloch med hjälm påmig ,gud vad snygg jag var ska ni veta. imorn går vi till elva. underbart!/ J.

Sitter i skolan, datakunskap. pontus är dryg, tror att han är bäst, kan allt ;)
Läntar efter ronja gör jag också, nu får du ta och bli frisk !!!!!!!!!!!!!!!!!!! så du kan  vara med
på tisdag och så att jag får tillbaks lite tjejsällskap i skolan, blir knäpp annars ;p
annars ? svenska kvar ,vi ska läsa bara, sen har vi tre timmars hål... sen slutar vi halv tre efter engelskan.
ikväll vill jag gå på bandy tror jag, elr så är jag hemma med älskling, får se. saknar honom så jag blir galen.
dessutom äre så jäävla kallt ute . vill ha sommar bara, hatar vintern, så less som jag är på den nu har jag aldrig varit.
nej nu ska jag logga ur  / J.

Onsdag idag. mer än halva skolveckan har gått vilket känns väldigt skönt, slutar elva imorgon dessutom.
Ronja har varit sjuk bara, hemskt sjuk, hoppas verkligen hon blir frisk snart, fast har fått umgås med mina sötpojkar så det har gått bra, dock har johan varit så där halvförsvunnen idag, han kanske var sliten sen musikcaféet igår ;) som jag och hjärtat mitt åkte och kikade på föresten, tvåorna, så duktiga så. annars, föräldrarmötet är tacksamt framflyttat (fler som är sjuka nu tydligen) inte bara en vecka utan två pga musikcafét nästa vecka! dessutom körde jag privatlektionen tjugo minuter idag ist för på fredag så nu har jag ingen anlening tillatt fokusera på något annat än den där jävla blueslåten, jävligt synd bara att det är fyra fem st till som måste sätta den, hatar när saker inte bara är upp till mig utan andra också, kan inte lita på att det blir bra, men orkar faktist inte bry mig så mycket,känns som att det blir mycket tjaffs av allt bara och ser framemot att vi kan lämna det här teamat nu snart och sätta igång med countryn, hundra procent från början har vi lovat oss själva där däremot så det ska nog bli kul faktiskt .

annars, saknar min älskling redan väldigt mkt fast han nyss var här. annars2,  annan saknad, annan människa. och oavsett  den saknaden ibland , så måste jag ärligt säga att jag mest mår illa av tanken på dig alldeles för ofta du minns elr kmr på tal. det är en störande känsla eftersom en så mkt bättre hade varit, bara saknad. jag tycker inte om dig ibland, alls, och ju mer jag hör desto mer ser jag det från andras perspektiv igen. förstår inte hur man som person överhuvud taget kan sjunka så desperat lågt, och då menar jag inte bara på ett sätt. jag skäms samtidigt som jag tycker synd om dig. jag satte alltid dig i försvar ,hur trasig våran realtion till varandra än var. jag klarar verkligen inte av det längre, och det är jag ledsen över. mkt för att jag försökte ,la ner så mkt kraft på att få dig att förstå ditt eget värde vilket var så mkt högre gumman, men också, för att jag nu förstår att det var omöjligt. tredje skulle vara att jag ens försökte och att jag ännu en gång inser att det bara är den uppfattningen du själv skapar som gör dig till den andra människor tar dig för. annars3, lögnerna du byggde upp dig själv med kom ikapp dig och gör det fortfarande vilket bara gör dig nu till en ännu mindre människa än den jag trodde jag kände. Nu i efterhand önskar jag verkligen attdu varit klokare, och kanske att jag sluppit se alla dessa sidor av dig jag svagt uppfattat men nu i efterhand tydligt fått mer klart för mig, är en sådan stor del av dig att detta börjar forma din personlighet,ja faktiskt hela dig som person.

Vad riktigt tomt det känns nu, hoppas du får det bra och trivs. och att vi kommer och hälsar på snart.
En lägenhet i sthlm går ju hem mkt bättre iaf så vi kommer nog kunna ses oftare nu än förr.
Annars, låten är äntligen uppe på gmail och det tackar jag för, synd bara att hon pratar om press och låter oss åka på en veckas mindre chans att öva in den på grund av typ personliga skäl? vägra skicka ut den på annat vis, aja sånt som händer och nu är det iaf två veckor kvar istället för tre tills musikcaféet. får se hur det går, inte särskilt taggad för det än, dessutom har vi visorna som vi ska framföra på onsdag. min och ronjas låt plus min egna, inte heller nåt stort direkt men låtarna måste sättas vilket dom inte gjort än och det känns klumpigt när vi haft så lång tid på oss i af. Men så är det,det kan man ju gnälla om i efterhand. Nu ska jag försöka få mig lite sömn innan denna helvetsveckan sätter fart, och förövrigt så saknar jag världens finaste människa, men det får gå så länge det inte är vi som väljer att det är så här ibland, det suger så in i helvete .men godnatt

I'm gonna yell it from the roof tops, I'll wear a sign on my chest
That's the least I can do, It's the least I can do
Tonight you arrested my mind when you came to my defense
With a knife in the shape of your mouth, In the form of your body
With the wrath of a God, Oh You stood by me and I'll stand by my belief    / J.

Vissa saker kommer ni aldrig förstå, eller många saker.
Saker som den där ensamheten orsakar.
Ibland önskar jag att det var jag som fick det stödet du får och den förståelsen.
Och andra sidan är jag inte du,och kanske är det väl jag själv som låtit det bli så här, alltid har gjort det.
Någonstans långt där inne försöker jag ändå förstå att det faktiskt inte är något jag själv rår för trots allt, det är inte jag.
Kanske det som får mig att inte ens vilja tillåta er få de du gett dem, för var det en gång så jag var är den jag för längesedan borta. / J.

---

En sommareftermiddag. några mil härifrån. vi var höga på glädje alkohol och längtan. jag hade min bästa vän med mig, nära men ändå någon annanstans ,precis som jag. och det var som det skulle vara. folk satt ute barfota och i linnen, sa det kändes som att vara utomlands. jag gick en sväng i en för mig, främmande stad, hand i hand med en främmande människa. vi var tillsammans på låtsas. hela morgonen,dagen och kvällen var oseriös. farligt kanske,men så klart som vi ville ha det. nu, är det inte ett fint minne, men roligt, och jag saknar den tiden och kommer nog göra det ett tag till.och hade du vart här nu på det sättet som du var förut, hade vi skrattat åt det.

Jag är nu flera månader senare någon helt annanstans, med helt andra upplevelser ,människor och omgivningar. Och jag har något finare än jag någonsin förut vågat drömma om, en människa som är viktigare för mig än så himla mycket annat. Jag antar att man ger och man tar, och man får och man förlorar. Du är förlorad och det gör ont. vi har skrikit, grinat, stöttad och tröstat, men mest har vi skrattat. skrattat åt allt som var förjävligt, pinsamt, gjorde ont och allt som bara var så sjukt roligt. vi såg världen som ingen annan gjorde. och framför allt så förstod vi den på ett sätt som bara vi två kunde. Och självklart kan ingen fylla det tomrummet riktigt. än.
Men längre finns du inte. vi två finns inte alls, på det sättet vi var. och efter all turbulens, alla knutar vi knytit oss de senaste månaderna,halvåret, finns inte plats för en nyare vänskap, med oss två som andra, kanske mognare människor och inte heller tid för att försöka trassla upp alla dessa knutar. Vissa saker är inte som de var förut men dem finns och då kanske man ibland måste lämna dem helt åt det dem nu blivit. Och ibland intalar jag mig också att den tilliten jag så länge saknat nu för dig kanske jag aldrig haft utan bara sett förbi, låtsas har funnits där. andra gånger låter jag bli att fundera, kommer på mig själv med att minnas bra saker bara, på ett sätt gör det mig mindre ledsen. Man ska lämna något bra när det är som bäst, det gjorde inte vi så kanske är det därför det svider. / J.

En sådan fruktansvärd vilja, som inte räcker någon vart alls över huvud taget . Räcker inte att tänka, räcker inte att göra, säga, tro, hoppas eller drömma. Något mer krävs, och jag tvivlar varje dag och mer där till, på att jag någonsin kommer att få förstå hur och vad, kommer kunna känna det. Jag vågar inte drömma, jag är på många sätt för vanlig för det. Och skulle någon kalla mig motsattsen, är det ju av helt andra anledningar.

Är det att veta för mycket om vad man är kapabel till och inte som får en att känna sig så här allt för ofta, likgiltig?
Tycka att mycket är förjäves, bara för att skulle dagen komma då jag ens fick nudda vid den sortens lycka så skulle jag med för mycket vetskap om mig själv ärligt kunna säga att inte allt utan till och med, nästan ingenting räcker till ?

Och kommer jag någonsin kunna svälja en del av mig själv och mina viljor för att lägga samma energi och styrka i något helt annat för att lyckas där i stället ?
Framtiden skrämmer mig inte bara ibland, utan varje dag, vilket är mer än ibland och alldeles för ofta.

Ännu en helg har gått, vart tog den vägen ? Som hösten,lucian,julen och en bra bit av vintern.. (tyvärr alldeles för många deprimerande månader kvar tills våren) Hoppas innerligt på att det blir utlandsresa snart, ska aldrig säga aldrig!

Den här helgen har jagbara varit hemma med älskling iallafall, elr efter skolan ifre åkte jag till bellebus, sen kom tova förbi också, fick mig ett gott skratt åt några sjuka videoklipp, otoligt vad tiden går fort. Var med lite av hjärtsmärta jag skrattade också, tiden går så fort och det mesta saknar man ju mer eller mindre trots att man lika mycket kommer sakna det som nu är nu senare också , för nog är det här lika mysigt på andra vis. Vågbro ialla fall, skabbvågbro, saknad det :p!
Men sen så åkte mys och jag hem till mig och på lördagen blev det en sväng till dollar, och en till våran kära gågata också sedan vidare till kvarnen , mamma och erik hade målat (haha och finast såklart;)) sedan åkte vi och åt på amore allihop. Sedan vart det trönöskogarna och massa mera mys, sen sov jag gott på väg hem till utvik igen för familjemiddag. som fortsatte med familjekväll. härlig lördag? men jarå, skitmysig vilket det är oavsett vadvi sysselsätter oss med. Lämnade mig vid fyra, och usch vad jag hatar att vara ensam, men lika bra, har alla jävla låtarna att ta mig igenom plus ensemblelåten (blues )och hade det inte varit för den hade det ändå känts helt okej. pluuus visorna som vi också framför nästa vecka, p i s s i g t.
Förresten, måste också för att fortsätta tjata också nämna glädjen när världens sötaste människa ringde och sa att han var hos mig, i Dhuset, på skoolan, gud så söt man var när man (inte )jobbade. Skulle uppskatta den synen varje dag och några minuters gosigt sällskap och skoldagarna skulle gå så myyycket bättre också.

vart var vi innan det ? nostaligin. tänker slänga upp några bilder innan jag fortsätter ta mig igenom låtarna.


/ J.