och hösten är förbi igen
jag vet inte hur det blir sen
men jag låter bli att sakna dig
för varje gång du inte tänker på mig

och nu förtiden är distansen vad som gör vår tystnad störst
och den sätter inga känslor först
det var annat förr, i år kom det aldrig hit nån höst

jag går i vinterskor på hösten
alltid förberedd för storm
jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
jag har känslor utan uppehåll
jag har förlorat en tävling
men vunnit ett val
har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av

och jag saknar dig mindre och mindre
det kommer annat mellan och det är bra
jag saknar dig mindre och mindre
jag har glömt dig en vacker dag

när jag träffar gamla vänner
har jag ingenting att säga dem
dem ställer för många frågor
och jag, jag bidrar inte med nån
och jag ångra det lilla jag säger
eller dra ett allvarligt skämt
jag tycker mig höra mig vad dem tänker; "är hon sådär jämnt?"

det finns ord som begravs med avstånd
och meningar så tunga att dom gör ont
tiden bleknar när vi växer ifrån den så
som minnen försvinner ifrån oss två

även om det bara är några mil dit bort
så tappar den oss en bit i taget
det var aldrig då som tiden var för kort
och jag tror att det bara är jag som vet
vad vänskap gör med tiden, för sådana som oss