och när hösten är här..
när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent
att säga som det är
Vi testar nya vägar
som aldrig tycks ta slut
vi har försökt att fånga den andra
men aldrig nått ut
jag vill ha en sista chans
så jag säger det rakt ut
Jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
Jag vet att det är svårt över telefon
men när jag har dig nära
vill du därifrån
jag vet att du har tänkt
men berätta hur du mår
Jag försöker träffa andra
men det är inte så lätt
jag har försökt att tänka bort dig
på alla sätt
det är dags att lägga på
men att stanna känns så rätt
Och jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
just words
jag önskar jag kunde sova.
men ångesten kryper sig in i mig, klänger sig fast och virar runt sig som taggtråd i magen.
ändå känns det samtidigt, bara som ett jävla hål.
jag gör så mycket, och jag har så kul, jag skrattar,så mycket sjukt galet och kul händer runt omkring mig, men det hjälper inte, jag undrar vad som då gör det.
den här sommaren har varit den bästa.
jag har haft så kul så det går inte att beskriva. men nu är den slut, och jag kämpar konstant, fysiskt och psykiskt med att få ordning på allt jag inte haft de två senaste skolåren. och jag tror det kommer gå, men det är så bra mkt mer att göra när man inser det försent. men som sagt , det går.
men nätterna, känslan. jag vill fly från den, springa härifrån , gömma mig. sova bort den och vakna om några månader när allt är annorlunda, till det sämre eller bättre det skiter jag i. likgiltigheten runt omkring allt detta är det jag inte kan stå ut med just nu. det finns inget jag kan göra. jag blir galen
antar att jag behöver komma med något possetivt för att detta inlägg inte ska uppfattas som halvt självmordsbenäget.
och jag tänker säga, att skulle det inte vara för mina underbara vänner och min familj, och allt jag får uppleva tillsammans med er, skulle detta vara outhärdligt. jag känner mig bortskämd på kärleksfulla männsikor och underbara upplevelser. men jag är tacksam, och måste vända detta till att se det jag klagar över som en jävla bagatell. även om det känns surt som fan emellan åt och gör ont i mig och känns mer påtagligare än något annat jag känt på jävligt länge, så gör ni alla mina fina, detta värt att tysta en aning, avdramatiseras. kärlek till er, varenda en av er som har funnits och finns i mitt liv
falling slowly
I don't know you
But I want you
All the more for that
Words fall through me
And always fool me
And I can't react
And games that never amount
To more than they're meant
Will play themselves out
Take this sinking boat and point it home
We've still got time
Raise your hopeful voice you have a choice
You've made it now
Falling slowly, eyes that know me
And I can't go back
Moods that take me and erase me
And I'm painted black
You have suffered enough
And warred with yourself
It's time that you won
Take this sinking boat and point it home
We've still got time
Raise your hopeful voice you have a choice
You've made it now
Falling slowly sing your melody
I'll sing along
sthlmsbilder
uppdaterande
börjar med att be om ursäkt för dålig uppdatering.
min data har av en enkel anledning varit död sen jag var hos cillan. glömde sladden.
men veckan som följde var grymt bra .
tisdagen var mysdag och jag och ronja hade insperationen på vår sida. åkte hem till mig på tretimmarshålen och mysteoch fick något jävligt viktigt och braa gjort. kul var det också för den delen, sen brummade vi tillbaks till skolan och sedan åkte vi till bibblan med mamma för mer insperation. sedan följde hon med mig hem.
onsdagen slutade med tranan, vilket var bästa tjugofemmanbesöket på länge och vi kan inte förklara varför. det var jag och ronja som åkte, vi drack massa goda drinkar ,blev bjuden på shots och dansade, skrattade en massa och de var helt enkelt bara en så jävla rolig kväll. sedan fick vi skjuts hem till mig, köpte med oss fyra pizzor, och statoilbesöket var ett minst sagt underhållande avslut på kvällen. vi somnade vid fyra tror jag.
dagen efter kom vi upp itid av den anledningen att vi bestämde oss dagen innan för att ha en mysdag i skolan, och det hade vi också. började dock inte bra med att mamma satt i bilen och sa att vi stank alkisar men att vi iaf såg fräscha ut. på torsdag kväll var det tänkt att vi skulle ut med nada på äventyr men då var vi så gott som döda.
helgen var världens mysigaste, och det var längesen jag skrattade så mkt som jag gjort, hela helgen igenom.
jag åkte till nada på fredagkväll och vi myste, kollade på skräckfilm för att bygga upp stämningen, gjorde i ordning fika vid ett på natten, varmt tea och grejer ;) och sedan åkte vi till norrfly. vilket var mer fascinerande än skrämmande, sökte igenom varenda vrå, källare till vind. det coolaste var cellerna, besvikelsen var allt som folk förstört och rivit sönder, hade varit bra mkt mer skrämmande med en mer konkret bild av hur det gamla psykhemmet såg ut från början,och det mest skrämmande, var ett fågelskelett i källaren. inte mer än så. men var kul. vi satt i bilen utanför i två timmar typ och fikade ,skrattade och pratade massa skit. och det vart väl den läskigaste biten. haham en de ska ja inte gå in närmare på. natten som väntade oss underhållande, menar de när ja säger att ja ville dö på köksgolvet av skratt,och i hallen, och hela vägen till sängen.
lördagen vart myssamtbliuppskrämd dag. kollade på filmer, umgicks med nadas brorsor, småbarn, storasyskon, åkte och köpte pizza, drack massa tea och nada klumpade sig typ hundra gånger, vilket var jävligt kul. nattenvar typ den sjukaste jag varit med om på länge, och ja som trodde jag skrattat färdig fick skratta fyra timmar i sträck elr nåt sånt, det finns inga gränser i den familjen, avrundar där.
på söndagen, typ mitt på dan, pyste jag hemmåt, duschade, åt mat, umgicks med mamma och pappa och sedan åkte jag till belle, försökte prata ikapp allt vi missat varandra på i sommar, vi solade och babblade. sedan åkte jag hem och myste vidare med la halva familia.
idag var jag förbannad när jag vaknade, men ronja räddade fisken, även om ja inte ville det så tvingade hon mig att gå med på att bli bjuden på en sallad på furan, vilket gjorde halv dagen, nadas moccochocco gjorde en del den med, och att vi fick sluta en timme tidigare från svenska c.
sedan har jag ätit ,umgåtts, och sedan pyste jag i väg, kom hem för en stund sen.
så nu har ni fått en uppdatering, och ja skulle kunna skriva den tre gånger så lång så mkt som sitter inne på, så tänk inte ens tanken om att detta var ett långt inlägg. natti
between the lines
Jag vill höra dina tankar, känna dina känslor
röra vid ditt hjärta ,nå dig någon annanstans än här
jag behöver din röst, värmen från din kropp
dina läppar mot min hals, jag vill vara där du är
Jag lyssnar efter fotsteg, förväntar mig ett samtal
räknar med förklaringar, en sanning värd att kämpa för
En evighet bort är du hos någon annan, bärandes på allt du tog
men inget spelar någon roll när du ser på mig som du gör
du får nöja dig med det sämre
när du är för feg för att ta chansen när du får en.
det gäller oss båda, men jag är här ovanför dig
med min nyckel väntades på att du en dag når den
det är något jag fortsätter med ett tag till
och mitt förnuft säger mig att var det som jag först trodde
skulle jag aldrig ha behövt vänta som jag gjorde
once I knew how to look for you
som tillexempel att jag är isthlm just nu hos min fina lillasyster, vilket är efterlängtat för oss båda men mest för henne, tack och lov. annars hade ja blivit orolig menar jag. märks att det här är hennes hem, egna, och det gör att jag trivs här desto mer också.
iaf så har vi haft en jävligt behövlig kväll för vet ni vad , jag har grinat, hon med för den delen, men mest jag, och fan vad skönt det var. var några månader sefan nu igen och så som jag mått nu har jag inte gjort på så länge jag kan minnas, en konstig känsla, blandat med en massa andra som inte ens rör detta, vilket gör att med min oförmåga att kunna släppa fram känslor på beställning nu gjorde efter en halvigenom jobbig men jävligt bra film och med detta efter blev dear john (som jag ensam i hela världen verkar vara den enda som inte sett förns nu)och som i sin tur ledde till att jag grinade mig igenom hela, jag svär vid att jag knappt fick luft, och fan vad ont det gjorde men vad värt det de kändes efteråt.
har gått och väntat på att få grina,
verkligen ordentligt men det verkar näst in till omöjligt när ja vill det som mest. har skrivit det förut och skriver det igen, det går knappt, men bättre nu än förr. tiden har sin rätt, och även om mitt enda sätt fortfarande är att låta allt samlas som en klump i magen eller hål i hjärtat, elr långt där inne allt annat än som ett hål med tusen meters höga murar runt om,omöjliga att slå sig igenom,och enda sättet ja, fortfarande för att nå dom där förbannade jävla tårarna är genom något jag inte har förmågan att relatera till, en film som är allt annat än min verklighet, så är det fortfarande framsteg,fortfarande mina känslor (visserligen blandade med det jag lyckas känna för sånt som inte existerar,) som jag efter hur lång tid det än tar, ändå till slut, trots allt lyckas släppa fram. och nu med färre mellanrum än år ,vilket somsaqt, är framsteg för mig .
sakta men säkert och en dag kanske någon eller något verkligt för mig ,just där och då, här och nu, kan lyckas nå mig och få mig att känna någonting djupare än vad jag har förmågan att fåfram just nu eller någonsin själv kunnat göra tidigare.
nattflumm blogginlägg och ja ber om ursäkt för det men behöver skriva av mig och skiter i vad ni tycker då jag skriver förmin egen skull.
poängen, bättre sent än aldrig då ja har en förmåga att tappa den alldeles för ofta, är att ja nu mår bättre än på länge, för stunden kan jag slappna av, låta stressen få stanna där den landade, en bit bort. låta känslorna får vara kvar men under kontroll och utsläppa. för stunden,är allting ,precis allting, helt okej, eller kanske till och med lite bättre än okej.
back to normal
skolan har börjat. och med det föll löven gula från träden. det är alltid så, med skolstarten kommer hösten.
men som ett bra avlsut på sommarlovet åkte jag carro ronja och matilda till leksand sommarland i måndags.
och fan vad kul det var. vi gjorde allt, gocart, vattenforsar,karuseller, hopptorn, stuttsmattor, åkte tufftufftåget ;) linbana, trampbåtar(vart skjuten av pirater) båten, soltorkade nere på bryggan vid sjön efrer ett misslyckad b-wipeout försök som förövrigt var hysteriskt kul.
när jag komhem rensade jag rummet och sedan satt jag uppe till tre och spelade kort med cissi och markus ,vilket låter oerhört mkt tråkigareän vad det var.
dagen innan det ,på söndagen, när jag kom hem från en födelsedagsfest för wollik ute i kyrkbyn (med övernattning och fest till sex på morgonen) låg jag nere på bryggan isolen hela dagen, åkte båt, umgicks med mina kusiner och cillan och markus åkte båtring. på kvällen tog jag cissi och markus bilen till danne i trönö, och spelade gh och kollade på film. vi åkte hem vid två någon gång.
på tisdagen, dagen efter leksand, hade jag och cecilia deppdag tillsammans. vilket visade sig vara bramkt roligare och mysigare än vi hade tänkt oss. i för sig är det alltidhon som räddar mina dagar som är så där bäst, men att vakna med världens dåligaste jävla dag brukar kunnavara svårt att vända tilldet bättre. vi hade bildag först iaf,åkte till barnenes hus och handlade, dollarstore, var på banken, donken sen åtke vi hem och gjorde hösfint i mitt rum eftersom vi även hade höstdepression på g, haha vart jättefint. sen spelade vi gh.
på onsdagen var vi i skolan och sedan blev det gävle med ronja fia och nada. det spöregnade, men ja hittade en hel del, alldeles för mkt egentligen, och sedan åt vi donken och kladdkaka.
tidlöst
Jag ville mötas nånstans nere på djupet jag har varit där förut och jag är inte rädd
dina ögon ändrar färg i ljuset
men dom kan titta nu, jag är beredd
Lät du henne komma närmre var hon vackrare än mig
det finns dagar som jag tänker mer på henne än på dig
jag går bredvid men halkar efter jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser
den här platsen är nån annans och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån som har älskat nån förut
Jag minns så väl hur hon blev presenterad
men det var jag som lät henne komma in
och jag har försökt att ge dig hela skulden
fast jag innerst inne vet att den är min
Vi står på gatan, bryter meningar i mörkret
utanför stadens finaste hotell
och dina händer ber mig sova över
som ett sätt att säga – tack för ikväll
Vissa stunder kan det kännas ensamt
om du undrar vad jag tänker på
så jag håller hårt och kryper tätt intill dig
som om hon skulle försvinna då
Vi talar sällan högt om våran framtid
vi talar aldrig högt om det vi har
dina drömmar blir allt svårare att se nu
och mina finns snart inte längre kvar
Lät du henne komma närmre
Du är svår att leva utan,
För vi faller, faller, faller
Jag lyssnar inte längre, jag stänger fönstret
Inget värt nåt, som inte inger hopp
Jag rusar inte längre erat lopp Jag står kvar, ser ingen plats för mig i mönstret
jag gömmer mig
Jag värjer mig
När sommarn kommer flyr jag över haven
Där ingen vet, där ingen kommer in
Men sommarn dör och min rastlöshet är min
Och om vintern står jag gömd längst in i baren Och tiden går Månad, år
Jag faller, faller, faller Vi faller, faller, faller
Stockholm 02, maj och skymning faller
Jag hoppas på ett kort som inte lagts
Jag litar till ett ord som inte sagts
Min lust är fri, men min frihet är bakom galler
Res med mig Till ett annat land
för stunden är jag hopplös
inte förståelse. bara för tid. tid till att låta mig få vara som jag är just nu. tid till att börja må bättre. jag behöver göra saker jag inte brukar göra, för att få glömma hur det känns,tid till att lägga all min energi på att vilja, kunna, låta mig själv ,tänka bort allt det som härjar som ett jävla inbördeskrig i hela min kropp just nu.
för skulle jag ta tag i det just nu, skulle jag gå sönder.så känns det. av en rad olika anledningar som inte bara har att göra med känslor och människor, för då skulle jag behöva kalla mig jävligt känslig. jag kan inte förklara, vissa saker kan jag, men orkar inte.
det jag vill komma fram till är, att jag försöker. jag försöker finnas, lyssna, känna med , och vara där ni är.
jag försöker ge er min tid, men då måste ni göra detsamma för mig.ge er tid till tålamod.
för det är inte det att jag inte bryr mig, snarare tvärtom. men låter ni mig få skuldkänslor fast jag försöker, kommer jag aldrig ifrån den plats jag just nu fastnat på.
En natt hemma
igår var det fest på kollot och vi sa hej då på riktigt. vi firade wolliks trettioårs dag ,några veckor för sent, och hade jättekul mesta dels av tiden. klockan sex på morgonen gick vi och la oss och vid elva halv ett ett idag kom pappa och hämtade mig. som jag sagt tidigare är det alltid blandade känslor att säga hejdå till kollot och dem människorna man omgivits av hela sommaren, 'för gott'. vi får se vad som händer allt och alla, nästa sommar.
två sommrar och en ny människa som heter isabelle har gjort att denna gång var det betydligt svårare att skiljas från allt vad kollo heter.
när jag kom hem spenderade jag tid med min syster, mina kusiner, min mamma pappa moster roger och även markus var hos oss. har legat på bryggan hela dagen i solen, åkt båt. osv . sedan begav jag och cillan och markus oss till stan för handla och sedan åkte vi ut till danne och trönö. spelade gh och kollade på film, spelade mer gh. vi kom hem för en stund sen och nu blir det bums ner i sängen,som ja ifs redan befinner mig i, men sömn. ja lider av kollobaksmälla, alkoholbaksmälla (och säkert förgiftning efter de här fem dagars festandet den här veckan) och sömnbrist. dagarna flyter ihop med varandra och nätterna har spenderats vaken med underbara människor. det har varit precis som det skavara, men nu börjar det slå över. skolan börjar på onsdag och ja börjar känna mig sliten och less på att behöva skruva ner tempot ,intensiviteten och börja leva efter rutiner.
jag mår som bäst när jag får känna mig levande, skolan gör mig galen.
nu blire iaf som sagt godnatt. jag ska upp tidigt imorn, ut på äventyr.
daterade känslor
där i stunden slukas jag av ögonblicket och din farliga förmåga att lyckas få mig att känna mig speciell.
Det är när vi är i från varandra jag får bekräftat vem du egentligen är, och att känslorna du intalar mig existerar inte räcker till för att du ska vilja hålla mig kvar för alltid.
jag är fast i något. ensam. medan du är någon annanstans.
saknad gör som ondast när den ej är ömsesidig. och ännu en gång är jag hopplöst förlorad i mig själv och den jag en gång trodde att jag var. utom all kontroll har jag nu grävt den grop djupare jag kämpat så länge med att kravla mig upp ur.
Och på botten av ingenting har jag nu tappat greppet om innebörden av vad som kallas äkta.
jag finner nu ingen ork eller anledning till att kämpa mig upp till något som endast är verklighet för mig och ingen annan. Här tillåts jag vara ensam i ensamheten, med kontroll över allt okontrollerbart.
Där uppe frestas jag av viljan att bli förstådd, tillåter mig själv att luras till att känna något annat än ensamhet och uppgivelse.
jag önskar innerligt att du värderade det du faktiskt tycker är skillnaden, annorlunda. att du vågade lita på mig så att jag kunde lita på dig, visade mig att du står upp för vad du säger och gjorde handllingar av dina ord som verkade så viktiga då men som nu inte spelar någon som helst roll.
jag önskar också att jag slapp känna mig precis som du samtidigt som så jävla olik dig. och att det fanns en enda bra anledning som rör oss och inte någonting annat, till varför det här hände.
Let me hold you for the last time, it's the last chance to feel again
men eftermiddagen räddades av ronja och cissi. vi tog med oss godis och åkte ut ´till kollot. och tände ljus och babblade natten lång. skönt att komma bort hemifrån till ett ställe där jag trivs så sjukt och alltid känner mig så jävla mkt lugnare. där är jag nära hur långt borta du än är. vi satt uppe till två tre och sen kurade vi ner oss i en för liten säng och pratade tills mina små bebisar somnade utmattade av rädsla.
vi klev upp tidigt och skjutsade ronja som skulle jobba och sedan åkte vi hem med bilen till mamma. kröp ner i sängen och kollade på dirtydancing. trodde ja skulle tycka den var barnsligar nu än när jag var liten och hade den som favoritfilm men jag skäms över att säga det att så är tyvärr inte fallet. står fast vid att den är världens bästa film genom tiderna som gjorts, typ. haha.
sedan la jag mig i solen, danne kom och hälsadepå och sedan hoppade jag in i duschen, gjorde mig i ordning och sötisabelle K från jobbet kom . vi satt på bryggan myste, drack, spelade kort, pratade, och vid halv elva åkte vi in till mousquet till resten av jobbargänget typ. kvällen var skitrolig och ja beställde en öl och de andra tre vart jag oönskat men uppskattad bjuden på. drack cider också, vart fulla. någon kom med iden om att åka till kollot. och vid tre var vi där . jag och tre till av dom som jag jobbar med. var mysigt. låg uppe och pratade hela natten morgonen. vilketkändes viktigt men så gjorde allt som händer runt omkring mig så jävla mkt svårare samtidigt.
när vi klev upp kom peter och ville umgås. mysigt och precis somdet ska vara satt vi i köket bakis och sedan klev det in en äldre man oinbjuden som hade en hel del intressante timtals historier at berätta. vi fick oss några goda skratt, en härligt mysko och helt okänd människa för oss. sedan hämtade mamma mig när alla åkt, och vi hämtade upp ronja. det räddade hela min dag och natt, och hon fanns i andra sidan luren tiden emellan hämtning och till det att vi plockade upp henne efrer vägen också. ja hade inte överlevt en minut själv idag hur jävla bakis jag än är, så är det bara.
nu beger vi oss strax ut till moheds stranden och umgås med några mkt saknade filurer. sedan ska vi busmysa. avslutar där för den här gången.
du finns konstant och oavbrutet i mina tankar, jag börjar bli galen, har tappat gräppet, hatar det men skulle samtidigt aldrig på något annat sätt i världen vilja ha det annorlunda. en obeskrivligt frustrerande och psykiskt påfrestande, utmattande känsla. jag känner inte igen migsjälv, någonstans. överhuvudtaget.
If it was easy it wouldn't mean nothing.
I don't know where I crossed the line
Was it something that I said
Or didn't say this time
And I don't know if it's me or you
But I can see the skies are changing
In all the shades of blue
And I don't know which way it's gonna go
If it's gonna be a rainy day
There's nothing we can do to make it change
We can pray for sunny weather
But that won't stop the rain
Feeling like you got no place to run
I can be your shelter 'til it's done
We can make this last forever
So please don't stop the rain
Let it fall, let it fall, let it fall
Please don't stop the rain
Let it fall, let it fall, let it fall
Please don't stop the rain
I thought that time was on our side
I've put in far too many years
To let this pass us by
You see life is a crazy thing
There'll be good times and there'll be bad times
And everything in between
And I don't know which way it's gonna go
If it's gonna be a rainy day
There's nothing we can do to make it change
We can pray for sunny weather
But that won't stop the rain
Feeling like you got no place to run
I can be your shelter 'til it's done
We can make this last forever
So please don't stop the rain
Let it fall, let it fall, let it fall
Please don't stop the rain
Let it fall, let it fall, let it fall
Please don't stop the rain
Oh we're a little closer now
And finally what life's all about
Yeah I know you just can't stand it
When Things dont go your way
But we've got no control over what happens anyway
en slumpad laddning sommarbilder
Helg
och jag är trött som fan men however ,helgen var grym.
fredan började med städning för ungarna och oss, mottagning och barnens dag ute på kollot till fem.
dom flesta under veckan stannade hela dagen, föräldrar kom, och fler ungar från tidigare perioder och år kom med föräldrar osv. otroligt mysigt. såldes våfflor, speldades fotboll, hölls vattenkrig, mys på filtar ,musik. hejdå na var desto värre. gråtande barn och seperationsångest från både ledare och barns håll.
sedan skjutsade jag och amanda hem isabelle och åkte hem till oss för att göra oss i ordning, dricka, duscha, packa ,och sedan hämtade danne oss med min bil så ja skulle få ha den till måndagen ståendes på kollo. grymt smart ;) vi hade avslutningsfest bara vi ledare. åt god mat, efterrätt, satt ute med filtar rökte vattenpipa, pratade, myste en massa, slogs en massa, badade nattbad i dimman, körde fast med bilen i bocksjön och lekte titanic (helt med oflit men fan såmkt roligare det varän om de hadet vart planerat . hahaha) bilen vart ståendes ute i vatten och jag sprang asgarvande hela vägen tillbaka till kollot frysandes i bara bikini mitt i natten. vid halv fem tiden var vi fyra st still going strong(hahah, käck jag är ,elr trött......spyr på inomparantestecknen också så reagera gärna lite exra på dom,tack på för hand) och så fortsatte kvällen och morgonen till halv tio och då vart det sömn från det att vi fyra fick hålla i festen själva spårade det rejält, in med trimmern och väckte alla i huset, kastade cpspelare i väggen för att få den att funka vilket det verkligen gjorde också, ett försök till att köra in åkgräsklipparen i huset, isabelle dansade till värdelös robyn musik och hade eget disco med publik i boden, magnus stod för fyllegubbefallen och jag och jonte för skratt attackerna, ja de var underbart. lätt sjukaste festen jag varit med om och jag undrar hur många gånger frågan ställdes' va fan har du tagit'. ja vet fortfarande inte men gissar på en härlig blandning av vodkajuice och övertrötthet plus kombinationen av fyra sjuka människors galenanfall.
dagen efter vaknade jag fyra.städade, sen myste vi, och kom igång igen vid nio. spelade rundpingis på natten, klättrade på brandstegar, blev utelåst, åkte madrass ner för vindstrappen, osvvvvv. halv åtta på morgonen tror jag det blev sömn.
på söndagen blev det mer städning och sedan mat, ännu mera mys, två filmer ( varav en komedi och den sista en skräckfilm som visade sig vara mer likt en komedi än själva komedin )sedan kom jag med idén att vi skulle köra mörkerkurragömma. i vårat spökhus. fan vilken dum idé. ja var helt säker på att jag skulle dö. vid tre var det godnatt efter några utmattande och skräckinjagande timmar.
måndag morgon var mys. igen. och sedan åkte jag hem och hämtade mamms och cillen efter att jag skjutsat hem isabelle , jag och cissi åt furanmat ,babblade ikapp, elr ja, mest jag. och sedan kom anton, som alltid lyckas dyka upp oplanerad. sedan blev jag tvingad pga grupptryck att åka ut till kollot igen. vi drack kaffe med dom som var kvar, sedan när dom åkte, satt vi kvar i några timmar och spelade kort jag cissi och anton. och myste. igen,kollo är ett mysställe.
sedan åkte vi på statoil, skjutsade hem anton, skjutsade ciss itill belle, hämtade mamma. kollade på det okända med dom, och nu ligger jg här och mår dåligt. fint ,egentligen ingen bra sättapunkt mening, så avslutar meda tt pränta in ännu en gång, att fan vilken bra helg. nu har jag svårtatt släppa taget, ännu mera. veckan kan bli världens dödaste eller allt annat än ointressant. sånt som visar sig, allt elr inget. hejs och godnatt.och jag är död som människa, mörbultad fysiskt, galen psykist och fortfarande jävligt bakis. hejsi
I love the way you lie
just det, vart fan början man? helgen kmr sen . mitt inbördeskrig i hjärnan,kroppen,själen, hjärtat (om jag har något, undersöker fortfarande den saken) behövs beskrivas i ord. inte konkrekt, men ja behöver skriva.
jag har varit apatisk hela dagen, min seperationsångest kom krypandes för någon timme sedan och lika så depressionskänslorna. det är något fel på mig när det gäller sånt här. fel på mig när det gäller det mesta faktiskt. min hjärna går på högvarv samtidigt som ja skulle slå vad om att den är helt och hållet död.
hur förklarar man känslor som inte finns men som är så jävla påtagliga och krypandes, stickandes och huggande så att man tror man ska spy elr avlida? hur förklarar man saknad av något man aldrig haft, längtan efter något man inte vet vad det är, ett hål efter något som aldrig varit något annat än tomt,påtagliga upplevelser som egentligen alltid varit och föralltid kommer att bli obetydliga och overkliga, osanna.
jag börjar bli galen. jag har tappat bort mig själv, och den här gågen är det på riktigt. skicka mig till psyket. jag trodde jag nått botten när det gällde sådana här saker som att tappa kontroll över något jag inte ens borde befinna mig i. sist hade jag kontroll över allt som var okontrollbart. hur förklarar man det egentligen, skillnaden på nu och då? jag trodde jag visste och nu vet jag att jag hade fel, helt enkelt. jag befinner mig just nu helt utanför gränserna jag tappade då, långt borta intrasslad i något jag inte trodde kunde bli värre, något jag trodde jag hade kravlat mig påväg upp ur. visst har jag lämnat något. men istället för att göra det rätt, har jag försvunnit in i något betydligt mer okänt, onödigt jävla trassel. jag antar att jag inte är ensam den här gången, vilket kanske är just det,som skrämmer mig allra mest. jag antar att trots att jag inte förut varit ensam om detta, har jag ändå varit det då vi befunnit oss på helt olika nivåer i vad som kallas verklighet. den här gången är jag inte så säker på att det är samma sak. men hur skulle det kunna vara, egentligen. då jag inte ens pratar om samma jävla människor. tillfällena är individuella och lika så personerna. för varje stund som ges.
jag vet inte längre vad som är äkta. finns det något överhuvudtaget som är det. det är svårare att spendera påtaglig intensiv tid med någon som verkar vara precis lika dan som jag själv är. vad är skillnad på uttråkning och personkemi. jag känner inte skillnad för jag litar inte på sådant som kallas äkta. ärlighet finns inte heller i min värld vilket gör det här betydligt mer invecklat. jag pratar inte om kärlek. den dagen jag gör det skänker jag allt jag har och äger till någon som behöver det mer än jag. jag behöver fakta. och jag behöver prata. det stressar mig. alla dessa jävla ord, osagda. intryckta långt jävla inne någonstans där jag inte kan hitta dom och där du inte kan nå dom pågrund av betydligt fler anledningar än den att du bara inte är här just nu. dumt är vad det här är. jag funderar på att ge upp alla människor runt omkring mig för att ge dom till någon som förtjänar dom. för jag vet inte vem jag är så länge jag lever för stunden ovetandes om vad som är rätt och fel, obrydd om vad som är verklighet, ovän med allt som kallas gränser, och fylld av egoism och ett enda jävla tragiskt ord som heter känslokall.
det här inlägget säger godnatt nu, hjärnan behöver vila bort de här obegripliga tankarna, kmr ett nytt om helgen ist tror jag. ingen skulle någonsin fatta ett ord av vad jag skriver iaf, och jag ber er inte ens försöka då jag skriver det för min egen skull och ni iaf till hundra procent har jävligt fel, vad ni än skulle chansa på. eller nej, det finns en. en människa som har en aning och kan förstå några procent av detta skrivsvammel. dem andra ,typ,nittiofem förstår inte ens jag själv.
There's some things we don't talk about
rather do without
and just hold the smile
falling in and out of love
ashamed and proud of
together all the while
You can never say never
why we dont know when
time and time again
younger now than we were before
i'm leaving
ännu en vecka har gått. en underbar vecka ute på kollot. massa jävla goungar bara.
vi hade tur den här veckan ,allt har flytit på och trots tråkigt väder har det bara varit mysigt. vi har lekt fångarna på kollot , haha ;) och kurragömma, tältat, kvällsbadat, haft lagtävlingar, spelat fotboll, jag har klått ungarna ännu en vecka i kråkan ;) vi har ätit god mat, haft disco, spökkväll och en massa mer. fångarna på kollot var grymt kul, lagen fick vara i olika rum i huset och göra olika utmaningar, roligast var när dom var fast på rampen ute och skulle springa en och en med vatten i munnen och fylla en kanna på tid, klarade dom det inte fick dom stora vattendunkar på sig uppenfrån från amanda och isabelle som gömde sig i fönstren, längst nere i källaren i 'cellen', även kallat drängrummet är det kolsvart, dit ner vart lagen ner skickade och där längst inne i hörnent i stenrummet satt peter utklädd med skägg och mantel kappa och en fackla med en gammal bok där han lästa en gåta med äcklig teaterröst. ungarna vågade knappt svara, skulle dom svara fel släcktes facklan. skit kul har vi med andra ord, som ni hör. haha.
helgen har spenderatsmed ronja mestadels. hon kom på fredag eftermiddag. hade köpt med sig godis chips och rosévin. vi satt nere på bryggan och pratade i kapp allt vi missat, drack vin och åt godis. sjöng och grinade, skrattade och pratade strunt. sedan somnade vi mellan ett och två. på lördagen vaknade vi sent, tolv. så vi hamnade efter två timmar hela dagen. tog bilen in till stan, hämtade alkohol och handlade. ronja hade rosa tofflor och olika strumpor, jävligt roande ;) sedan åkte vi hem och åt, skjutsade mamma och pappa på sextio års fest och sedan började vi själv förfesta och äta, göra oss iording och sedan for vipå artonårs fest hos lojsan. sedan drog vi på krogen och sen åkte jag andreas jens och ronja hem till mig. hade en mkt rolig kväll, stort plus var att få träffa nada igen, annars, fel folk ute. men kul ändå. idag har vi legat ute på gräsmattan och myst, och cillen kom ner hon också. när dom hade åkt hem kröp jag cillan och markus upp i sängen med en film., nu har jag duschat och ska bara göra mig i ordning och sedan beger jag mig ut till sista (helvetes för de kmr det bli) veckan ute i kyrkbyn. helgen enda fram till måndag kmr spenderas där ute för att avslutata sommarlovet, vilket kmr bli tufft. nu har jag redan skrivitalldeles för långt, hörs hej
och förresten, jag släpper taget ,för den här gången. inte om någon, utan om något. en känsla. av någon jag inte känner men ändå känner så jävla väl. har gått för många år nu, det som inte är meningen är inte meningen. svårare än så är det inte. du delar inte ens en tredjedel av mina tankar och känslor, med andra ord är det dags att gå vidare. och på ett sätt, känns det ganska skönt. men jag antar att jag kommer sakna att hela tiden bära med mig det. jag släpper inte helt, men den här gången är det annorlunda, även om jag alltid lyckas ta mig tillbaka.
