Du är svår att leva utan,

jag är svår att leva med



För vi faller, faller, faller
Jag lyssnar inte längre, jag stänger fönstret
Inget värt nåt, som inte inger hopp
Jag rusar inte längre erat lopp Jag står kvar, ser ingen plats för mig i mönstret

jag gömmer mig
Jag värjer mig
När sommarn kommer flyr jag över haven
Där ingen vet, där ingen kommer in

Men sommarn dör och min rastlöshet är min
Och om vintern står jag gömd längst in i baren Och tiden går Månad, år
Jag faller, faller, faller Vi faller, faller, faller
Stockholm 02, maj och skymning faller
 Jag hoppas på ett kort som inte lagts

Jag litar till ett ord som inte sagts
Min lust är fri, men min frihet är bakom galler
Res med mig Till ett annat land

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0