jag rusar förbi tiden som fortfarande står still
hennes föräldrar är bortresta och vi har lagat mat, therese och eril har kommit hem, och vi har ätit god mat och fjantat oss. vi har gått i skolan, ätit massa donken, kört massa bil, och haft alldeles för mycket överskottsenergi. vi har dansat, pluggat ,gått ut och gått EN gång (men ändå imponerande från min sida) och ronja har kommit hem från utlandet, kommit tillbaks till skolan, jag har dessutom varit isthlm och firat min söta lillasyster tillsammans med mamms papps och linnea. vi har druckit massa god alkohol, varit på pub med livemusik och varit på Kistagallerian hela dagen igår och fått massa fina höstkläder bl.a, och fikat, ätit mat och haft det trevligt.
när jag kom hem från sthlm igår åkte jag hem och andreas kom för bi medan jag packade ihop, åt lite med pappsen ,kollade på tv och sedan tog a och jag varsin bil åt varsinna hål och jag åkte till nada. var därvid tio så hann bara skriva klart min uppsatts skicka in den och sedan sussade vi.
idag har vi varit i skolan, hämtade upp ronja på morgonen först, på lunchen var vi på donken och sedan släppte vi av nada, och jag och ronja åkte hem medbilen, spelade gh, och sedan åkte vi in till skolan igen.
seedan, fortsätter det, ni fattar. vi mötte upp chrille, gick och handlade och åkte hem med honom, lagade mat, har kikat på idol, på det okända och therese har kommit hem, och NU mina kära vänner står nada vid en massagesställning och masserar chrille till klassisk musik, vid brasan med olja. porrigt? snart, ska jag sova , och imorgonväntar a big day , men inte särskilt jobbig. pussihejsisvejsi så länge.
btw, saknar redan min lilla cillis väldigt väldigt jobbigt mycket. dumma sthlm ibland .annars, hösten är mysig. gillar brasorna, tända ljusen, höstbilderna, löven, kylan, halsdukarna, stickade koftorna och till och med, höstlukten.
Lost in time
kollar igenom alla gamla bilder.och nya med för den delen. får mig att inse vad mkt man saknar, vad mkt man varit med om, vilka fina vänner man har och har haft. får mig att inse vad jag uppskattar allt som varit ,allt som hänt och allt som är,precis som det ärnu. kärlek till er
det är fint.
vad mer som är fint är hösten .
det var en vän som skrev till mig igår, bad mig sluta deppa, min årstid kommernu, njut av den. han var till viss del ironisk.
samtidigt som resten han skrev var och det,var det,så på nåvis vet jag att det ligger sanning i det.det vet han med.
på hösten får jag chansen att njuta av att allt känns dystert vackert, på sommarn värmer solen mig, ger mig inge som helst utrymme till att känna mig ledsen och tyngd.
hösten, är sista chansen, att må som jag mår och behöver må, kanske lite oftare än många andra.
för sen kommer vintern. jag kan inte andas när snön kommer. svårt att förstå för vissa,mycket mindre för andra.
sen kommer våren, och värmet allt jag stängt in, det känns enda in i själen.
och sedan,sommaren. det är den jag lever för. jag är inte gjord för vintern, en dag, kanske jag flyttar här i från. vem vet. alldeles för ofta,känns det så.
bildrus
slog mig för en sekund, stannade till för en evighet
igår åkte jag till nada och sussade där. var myycketmysigt. och imorse brummade vi in till varsin skola.
annars? nej just omdet inte så mkt att tillägga. var och röstade igår också, och måste säga att ja är besviken på svenskar och hur dem lät sd komma in i svensk politik, på riktigt den här gången. är skrämmande och uppgivande att inse att allt fler svenskar antingen inte längre har tillräckligt kunskap om vad de är dom hållerpå ,eller helt enkelt inte tycker att alla människors värde är lika viktiga. bevara sverige svenskt, är deras ursprungsmotto. undrar hur många som förstår innebörden av den manifesttexten dom så starkt värdesätter i grund och botten. 
iaf ,
idag slogs jag av en tanke när jag gick genom parken. jag mötte på mindre än en kvart tre små minnen.
varje gång det händer måste jag dra fram en energi som sitter fast mycket långt inne i mig, för att bemöta dessa. det går men innan jag ens nått fram har jag börjat fundera ut ursäkter för att ta mig därifrån. hur mycket jag än uppriktigt älskar en del av dem små minnena.
just nu, är inte då. jag stannar till för att jag känner mig skyldig, sedan går jag för att det är över.
jag satte mig sedan på bänken för att vänta på bussen och så såg jag henne gå på andra sidan gatan. nästan stapplandes, hasandes ni vet, med ena benet halvt vridet innåt... utan jacka medan jag själv satt huttrandes med halsduk kofta och jacka. hennes mamma, elr hon själv vem vet, verkade ha satt på henne (det enda hon hade på sig till överdel )det som skulle se ut som en fintröja, men som tyvärr var fin för mormor på sjuttiotalet, nå lila mjukt tunt sidenliknande. hon gick där ensam pratandes med sig själv. och så sakta de gick för henne, det såg så jobbigt ut. och ensamt. det var som knivar i hjärtat. jag kunde inte ens förmå mig själv att möta henens blick på andra sidan gatan när hon vände huvud mot mig. för att jag är feg ? kanske. men mest för att det gjorde för ont. det man inte klarar av att bemöta ignoerar man. jag funkar iaf tyvärr så.
men så sedan, från ingenstans, blev jag arg. jag vart så jävla arg. på dig. för att du fick möjligheten att sticka, slippa känna, att glömma och gå vidare. behövde du ens det? jag skulle behöva det.
och här går jag, var och varannan dag tvingandes att bemöta allt som varit, allt som påminner mig om dig och allting runt omkring det. jag undrar om du förstår. vart än jag går och åker ,så finns det saker som gör det så svårt för mig att börja förtränga något ja inte ens känner mig redo för att förtränga än. jag har ingen extra energi . inte just nu. fan för dig och för allt du inte fattar. och fan för att du inte ens försöker eller vill. så kände jag när jag satt där. efter att ha mött två små minnen. efter att ha sett ett tredje gåendes ensam. efter att ha sett någon jag borde åtminstonde heja på men inte kunde förmå mig till att göra. efter att ha sett något som gör ont, är hjärtskärande, efter att det får mig att tänka på dig, får mig att känna ilska mot föräldrarna som inte anstränger sig mer, hjälper henne, får mig att känna att iaf jag, hade kunnat följt henne hem efter skolan, som hon så ny är i,ilska över hatet ja känner över att ja inte klarar av just henne, ja tycker inte om henne ,efter att ha känt skuld, och efter att ha känt medlidande.
efter ha känt ilska över dig, för att du slipper. du släppte allt och du slipper detta. men inte jag.
sötskrutt
skuttirutten.
idag(elr egentligen igår för kl råkar vara halv tre, har du koll på det där nu då nada till uppskrivningen, när datumen ändras efter klockslag? lite halvkrångligt så där när man är norsk , jag vet. dom har inte fungerande klockor i norge utan går mer på känsla. armen sticker lite där klockan borde sitta, då känner man att de är dags att sussa) såå , iaf. brummade ja in till körskolan. satt med nada och tvingade henne att plugga klart. en paus för donken sen tillbaka. när klockan slagit kväll skjutsade jag hem henne och sedan for jag hem, la mig i soffan till pappas mysmusik medan han lagade mat, började läsa på en bok.
läser en annan om andliga fenom och ja kan säga att om den boken är"det här är bara en resa,kort besök på en plats för att sen återvända hem till det som vi kallar för himlen som bara är en värd två meter ovanför oss full med allt du kan tänka dig som finns här bortsätt från tid, trafikköer och veckodagar,en plats där vi förblir trettio och får se ut hur vi vill, göra vad vi vill,skrivet av en av dem kändaste spirituella människorna i världen full av egna erfarenheter upplevelser och historier,utifrån sig själv och tusentals andra människor" är den häär boken, tvärtemot, händelser från andra människor skrivern utifrån någon som är så skeptisk man kan bli,troendes om att spöken är spöken, andar är något annat,om dom ens finns, fattar ni? två sagor kan man säga, lika orealistiska på två helt olika vis men den ena betydligt mer intressant än den andra, får se om jatar mig igenom denna eller övergår till där jag pausade den andra. INTRESSEKLUBBEN.
det jag skulle komma fram till egeentligen var detta, nada, gör mina dagar, har hon gjort en väldigt lång period nu,såg hennes söta fbstatus efter ja planerat detta inlägg, den var sötför övrigt, ville bara konstatera att ja var först, endå, typ. kan man säga.tänkte typ tacka för att hon finns, hon vänder rätsida på mitt liv, kan man säga. bättre människa får man leta efter ibland. hon är precis allt en människa ska vara. bara så att ni lägger det på minne . lär er allt hon kan, resten lär ni er av mig
nej nu känner jag mig dryg. kan de vara så att de här skulle kunna vara en jävligt bra början på ett nattförsnurrigtskallen inlägg? ja menar iaf det jag säger. truly.
och vet ni mer? pappa gav mig världens bästa nyhet idag, börja typ grina, han fick det att låta som en sjävklarhet dessutom, att lägga ner dom pengarna på en upplevelse som ,som sagt,skulle vara självklart, trots att ja redan upplevt den två gånger,även om den ena inte är den andra lik. den kan ni klura på. tredje gången nu, och jag får rysningar av bara tanken, massa kärlek. ja har med andra ord,något mer att se fram emot.
på tal om det ,bosätter jagmig förmodligen imorn natt hos sötSKRUTTEN som hon döpts till för idag.
samma sak blir det ons till lördag och förmodligen när ja kmr hem från sthlm på söndag också. vilket ja uppskattar mer än jävligt mkt just nu, precis va ja behöver. dig mitt kära lilla psykfall till vän.
annars, kmr rorreshakira_92 hem snart också, kan vara på tiden att hon slutar glassa runt på stränder. hon belongs to söderhamn, inse det gudarna där uppe. så sent som på torsdag, tråkiga nyheter, men även sådan måste väl få finnas antar jag;)
och annars2, jag och nada äventyrliga som vi är, var till kyrkogården här omdagen. kan mkt väl vara så attnadas teori om attmänniskor med kraftiga energifält runt sig låter sig få en del av dem kvar vid sina gravar, för tung i huvudet vblir man när man vandrar omkring där. tråkig nyhet, fick flashbacks från att ja varit just där, för några år sedan, nostalgi på hög nivå. fick senare bekräftat att ja hade rätt.
dessutom, tog jag ett viktigt beslut idag, som var mer psykiskt påfrestande än va ja först troddede skulle vara, ja rensade min mobil. från typ allt. så ja antar att de är ett steg i rätt riktning. kändes skönt men tungt, inte riktigt redo tror jag,även om de är precis det ja är ,vill bara inte inse det. bättre nu än sen, ju förr desto bättre, har redan grävt mig för långt ner idetta.
meer då? njae, mamsen papsen och jag har myst idag, ätit skitgott, druckit gott och sjungit karaoke in på natt timmarna. vi kan vi. nu blire avrunding. hejsi och igen, PUSS PÅ NADA
ÄR HON INTE FAAAGER SÅ SÄG? vackraste människan som någonsin skulle kunna fastna på bild. ni gråter innombords va ? tänk om ni ens fick en milimeter av hennes skönhet. ni skulle vara lyckligt lottade. jag vet.
Dont let me go
dagen innan det var jag i skolan, och sedan åkte jag till danne i stan. kollade på tv,idol bland annat.
occccch idag, mina kära vänner. sjukanmälde jag mig. och sedan ringde nada och väckte. åkte in och hjälpte henne på driver, hämtade theres och sedan donken. vi brummade hem till dom och nu springer nada runt och städar och tänder ljus. har även gjorde tee så nu blire mys en stund ,sedan hämtar jag mamma och ikvl blir det idol. hejsi
nästa helg, elr nästa. blire det fest, kaanvara dags. HIHI
Xizqiailrox
if it was easy it wouldn't mean nothing
I see lovers in the streets walking without a care
They wear it out loud like there's something in the air
Well I don't care
They're treading lightly, no they don't sink in
There's no tracks to follow
They don't care where they're going
And if they're lucky they'll get to see
And if they're really, really lucky they'll get to feel
And it kicks so hard it breaks your bones
Cuts so deep, hits your soul
Tears your skin and makes your blood flow
It's better that you know
That love is hard.
Love takes hostages and gives them pain,
Gives someone the power to hurt you again and again
But they don't care
And if they're lucky they'll get to see
And if they're really, really lucky they'll get to feel
And if they're truly blessed then they'll get to believe
And if you're damned you'll never let yourself be deceived
And it kicks so hard it breaks your bones
Cuts so deep, hits your soul
Tears your skin and makes your blood flow
It's better that we know
That love is hard.
It kicks so hard it breaks your bones
Cuts so deep, hits your soul
Tears your skin and makes your blood flow
It's better that we know
It kicks so hard it breaks your bones
Cuts so deep, hits your soul
Tears your skin and makes your blood flow
It's better that we know
That love is hard
If it was easy it wouldn't mean nothing
men då
efter det åkte jag och drog upp nada ur sängen. min lilla kråka är förkyld. det slutade med att hennes mamma och hon hällde i sig tea och att jag fick mig en intressant disskusion om allt från musik till trädgårdsarbete med gulliga,galna skrikande barn härjandes runt om oss. sedan fick jag ett nytt mission, jag och nada åkte och handlade och sedan invarderade vi ronjas hem. drogupp henne, drack mera tea och pratade massa strunt. sedan fick vi in henne i duschen och snart beger vi oss hem till mamsen. sedan skavi gå på svenska cn. och sedan ska ja värma min kalla onda kropp i ett solarium med nada en vägg bort i sin cancerlåda. seen, ska jag åka hem och plugga.
allting går. gäller att prioritera.
it should have been the last chance
du fick en chans. du fick två. nu har du gjort ett val, medan allt jag kunnat göra var att vänta. handlingar och beslut har legat hos dig, du har bärt dem i dina händer utan att ens vetat om det, och nu, kastade du dem, bort för att kanske aldrig någonsin plocka upp dem igen. jag är inte ens arg, det är det som är det jobbiga.
jag förstår dig, till hundra procent, och jag önskar verkligen inte att jag gjorde det. det hade känts lättare att få vara arg. men inte ens mig själv får jag vara arg på. även om jag är beredd att tillåta mig
så jag ska byta taktik. ja har fått mina svar, inte för framtiden,men för nu. och det innebär att jag har fått chansen att förändra stegen jag tänkt ta den tiden som är kvar av dethär året och det som sen ska bli ett nytt år.
jag ska sitta i bilen, spela våra låtar, så högt så det känns som att huvudet ska sprängas. och jag ska låta mig själv känna. känna allt jag faktiskt känner. jag ska sitta där och bara åka, och känna. fortsätta rysa över allt vad musiken ,jag du ochvi innebar, och kanske fortfarande innebär. och sen, en dag, kommer jag sitta där igen, och inse, att kvar finns ingenting att känna.att jag omedvetet men kanske fullt medvetet har klivit ur min bubbla jag gjort runt oss två.
sen kommer jag stå där en dag, redo för något nytt , och betyder det jag en gång hoppats på, tar jag det då, och betyder det något helt annat, så är jag även öppen och redo för det , starkare än jag var innan.
för vad som än händer, har jag ingen aning om det just nu. just nu vet jag inte meningen med vad som hänt och jag ser inte ödet i det vi skapade tillsamamns. men en dag kommer jag göra det, en dag kommer jag förstå att det inte blevmer än så här, eller så kommer jag märka en början på något som redan börjat.
tills dess, ska jag känna. allt jag känner och behöver känna.hur ont det än gör.
och efter det, ska jag börja känna allt det jag inte kan känna nu.
och just nu, kan jag se ljuset i längtan dit, jag når dig och jag når dit, på det sätt någon åt oss förutbestämt,en dag. men inte nu, och du har gett mig möjligheten att förstå och kunna, gåvidare tills dess. på egna ben och med en verklighet runt mig som bara är min. där finns jag med mina vänner min familj ochmin fina syster. och det är vackert. något mer som är det är hösten, jag ser den nu. den är på väg. och jag tänker omfamna den varmare än någonsin, mitt i all kyla. låta mig själv drunka i den utan att veta hur långt och hur länge jag kommer falla innan jag träffar min botten för att sedan kravla mig upp därifrån, lyckligare än tidigare.
och nu
men jag ska inte bara deppa.
ja ska berätta för er att trots att allt är som det är ,har veckan varit rätt mysig.
mina klasskompisar är mysiga, dom flesta av dom också. och i söndag
s 
brummade jag iväg till nada. vi hade myskväll. och på måndagen tog vi bilen till skolan och fick sovmorgon. sedan gjorde vi kaffe men trots det kunde vi knappt hålla ögonon öppna, var så sjukt trötta. på tisdagen sov nada hos mig. vi spelade gh, åt , och kollade på idol. och sedan var det tänkt att vi skulle somna kl nio. gick och la oss gjorde vi men pga av en rad olika händelser som ja måste skylla på nada för resulterade det i en timmes skrattattacker, så tillslut tog jag saken i egna händer och satte igång och meditera med henne, funka skitbra ;) kanske skulle bli sån där avslappningsövningarmänniska.
onsdagen var bara kör för min del, och några mysiga stunder i solen med en vän.
sedan gick jag och solade med en annan. och sedan gick jag till mammsen och färgade håret .sen åkte vi på donken.
torsdagen kom ronja till mig, vi orkade inte kun. vi knäppte kort, men sölade oss i hopp om att slippa, det gick så där. tror vi hade för mkt fritid. vi åt i af vita bönor ;);) och sedan hade vi svenska en stund.
på kvällen kom andreas .
på fredagen åkte jag till gävle med mammsen efter skolan. till kusinerna, åt mig tjock och vart bjuden på konjak,vin och drink. ja försökte slippa undan med att erbjuda mig att köra, men den gick inte hem. mysigt var det iaf, och sen åkte vi hem och kollade på idol.
OCH SEN ,vet ni meeer ? jag och min fina klass, ska åka till LONDON :D:D:D:D om inte alls många veckor!!!!!!
någonting att längta efter ,gör mig jävligt glad , mitt uppiallt!
it's the hurt you hide that fuels the fires inside you
jag har ingen blogginsperation, ingen övrig insperation heller.
lite i musiken, tack och lov. jag kravlar mig fast vid den och hoppas innerligt på att den inte försvinner, för då vet jag inte vad jag gör. en förkylning på det och sen är det kört.
igår var en jobbig dag.
folk frågade vad det var med mej. men jag vet inte själv.
det är inte hjärnan, inte mest. det är kroppen. jag blir rädd , ibland.
annars, kom cillan hem. jag fick hämta henne ,sedan åkte vi på amore med mamma och åt.
senare spelade vi gh, sen kom andreas. sen kom markus. vi kollade på film, bakade kladdkaka.
idag, borde jag plugga. borde.
men det finns en till sak jag borde.
och bara där för tänker jag plugga.
Walk on down the hill
Through the grass grown tall and brown
And still it's hard somehow to let go of my pain
On past the busted back
Of that old and rusted Cadillac
That sinks into this field collecting rain
Will I always feel this way
So empty, so estranged
Of these cutthroat busted sunsets
These cold and damp white mornings I have grown weary
If through my cracked and dusty dimestore lips
I spoke these words out loud would no one hear me
Lay your blouse across the chair
Let fall the flowers from your hair
And kiss me with that country mouth so plain
Outside the rain is tapping on the leaves
To me it sounds like they're applauding us
The quiet love we make
Will I always feel this way
So empty, so estranged
Well I looked my demons in the eye
Laid bare my chest said do your best destroy me
See I've been to hell and back so many times
I must admit you kinda bore me
längesen igen
min data kollapsade, men nu är den tillbaka . får se hur lång tid det tar för mig att göra det. idag kom ja inte upp ur sängen, och ja är fortfarande hemma.veta tt vi ska knäppa kort ett. kan hända att ja blir så illla tvungen att brumma in och göra det, för ronja kommer hit . fast och andra sidan var det någon timme sen. ja vill ha vita bönor för övrigt. och en rad andra saker man inte får. vita bönor kanske jag får.
förresten, det går inte en dag.
och jag börjar tro att jag blivit helt jävla galen.
det här fick så jävla mycket större konsekvenser än vad jag från början trodde, för mig.
vissa verkar ha det lättare. och jag säger det igen, tiden går läskigt sakta, hösten är inte ens här än.
det gör mig så sjukt rastlöst. ja orkar inte ha det så här nå mer.
dessutom värker min kropp varenda jävla morgon och det stramar i nacken så ja kmr knappt upp. men nej, nu ska ja sluta gnälla. ja kaske får vita bönor ;p.....
om ronja kommer hit nån jävla gång, och går med på det . fast hon kmr väl skylla på att det är hennes skjuts som är sen, förstod väl att ja skulle ha hämtat henne i stället, no vitosbönos för mig så länge man inte tar saken i OWN HANDS så att säga. olw. hej på harre
I'm not the type to get my heart broken
I'm not the type to get upset and gry
'cause I never leave my heart open
Never hurts me to say godbye
Relationships don't get deep to me
Never got the whole in love thing
And someone can say they love me truly
But at the time it didn't mean a thing
My mind is gone, I'm spinning round
and deep inside, my tears I'll drown
I'm losing grip, What's happening
I stray from love, this is how I feel
This time was different
Felt like, I was just a victim
And it cut me like a knife
when you walked out of my life
now i'm, in this condition
and I've got all the symptoms
of a girl with a broken heart
But no matter what, you'll never see me cry
.... och nu kom rorre. och visst får jag vitabönor, tur var ? någonting bra med den här dagen iaf.
