äre inte typiskt. när man tycker att man ska gå och lägga sig i tid, då fastnar man i nostalgin.
kollar igenom alla gamla bilder.och nya med för den delen. får mig att inse vad mkt man saknar, vad mkt man varit med om, vilka fina vänner man har och har haft.  får mig att inse vad jag uppskattar allt som varit ,allt som hänt och allt som är,precis som det ärnu. kärlek till er

det är fint.
vad mer som är fint är hösten .
det var en vän som skrev till mig igår, bad mig sluta deppa, min årstid kommernu, njut av den. han var till viss del ironisk.
samtidigt som resten han skrev var och det,var det,så på nåvis vet jag att det ligger sanning i det.det vet han med.

på hösten får jag chansen att njuta av att allt känns dystert vackert, på sommarn värmer solen mig, ger mig inge som helst utrymme till att känna mig ledsen och tyngd.
hösten, är sista chansen, att må som jag mår och behöver må, kanske lite oftare än många andra.
för sen kommer vintern. jag kan inte andas när snön kommer. svårt att förstå för vissa,mycket mindre för andra.
sen kommer våren, och värmet allt jag stängt in, det känns enda in i själen.
och sedan,sommaren. det är den jag lever för. jag är inte gjord för vintern, en dag, kanske jag flyttar här i från. vem vet. alldeles för ofta,känns det så.

bildrus