om några månader är det studenten. och det är underbart. men ingenting är underbart förens det är underbart och tiden ger en aldrig möjlighet att bara få längta.

jag mår psykiskt dåligt över hur stressad jag är.
över min prestationsångest och över hur min"göra allt i sista minuten och det blir perfekt" -stil inte funkar på gymnasiet. kurserna är aldrig tre år långa, utan dom börjar och slutar, sedan kommer det nya,
som börjar och slutar, och så fortsätter det.
innan man vet ordet av det står man här jag står nu, med några få månader kvar, jag kan räkna veckorna utan att tappa bort mig. och det är just nu inte i positiv benämning endast. för kurser har avslutats, och medan jag sitter och funderar över att det är försent att göra något åt mina betyg så är jag mitt upp i att försöka klara kurser som jag faktiskt får kämpa med till skillnad mot dom jag tänker tillbaka på och undrar över varför jag var så jävla lat och inte fixade till bättre då jag hade gjort det lättare än det är att försöka somna på nätterna.

samtidigt som allt det stressar mig försöker en annan del av min hjärna tänka att det inte spelar någon roll, för jag (ja jag vet,tillskillnad mot för nästan alla andra jävla människor i min omgivning) inte alls, ärligt talat har en enda tanke på att plugga vidare. så varför ? för att jag har problem.
jag klarar inte av att sätta mig och skriva ett prov jag vet att jag inte pluggat tllräckligt till, ett prov jagvet jag inte kommer få mvg på . jag klarar inte av att framstå som sämre än vad jag är bara för att jag är så lat, så trött på hur sjukt mycket det är som ska göras samtidigt.
och att veta att jag fast jag nu har börjat ta tag i allting, börjat plugga igen och kliva upp varje morgon inte kommer kunna göra något åt de betyg jag redan har i andra kurser, hjälper inte meningslösheten jag känner.
jag är kluven, för att jag inte vet hur jag borde tänka, vad jag ska prioritera, varför jag tänker som jag tänker när jagväl tänker, och varför jag inte har någon tid över. det gör mig uppgiven.

var det någonsin någon lärare eller rektor som tänkte på allting annat vi ska hinna gå igenom när dom bestämde våra scheman och kurser, bestämde deras tid för stöd och förståelse eller engagemang ? hur hinner man uppfylla alla deras krav, och vart lämnar dom tid till oss själva under den här tiden? vänner, våra vägskäl, kärlek, fritid, intressen eller ens lite egentid för funderingar , plats för att känna efter, stanna upp och tänka på våra egna viljor? ibland hittar jag den verkligen inte. tiden.

ibland, känner jag mig så tröttsamt fast i teori och kunskap om krig, och muslimer som inte äter griskkött, deras ramadan, och ord på sångstilar och högmässor, notsystem, mattematiska ekvationer, naturvetenskapliga formler som står för glykol och kolväten,och närvaroplikt, att jag börjar fundera över hur jävla värt det, det egentligen är, vad jag får ut av det som verkligen innefattar det som snart kommer bli våran nya,riktiga verklighet. som räkningar, hyra, konton, eget ansvar, ansökningar, inriktningar, kulturer, städer vi vill besöka, livsförsäkringar och avbetalningar.
ibland, ifrågasätter jag verkligen vad det är dom menar med att gymnasiet är språngbrädan till att bli utskickad på egna ben ut i vuxenlivet. ibland, tror jag dom vuxna som fortfarande befinner sig i skolan råkade fastna där för att dem själva inte kunde palla verkligheten, skickade ut logiken i rymden och nu ger oss skulden för deras snedsteg och svagheter. och ja, ibland känner jag mig så jävla orättvist behandlad.

vad äre med människor och denna dag? lika fascinerad idag som alla andra år och dagar det varit alla hjärtansdag. usch ,kan knappt skriva det för jag blir så äcklad- utan överdrift!ja ska lämna det där ungefär. jag har bara svårt att se varför det ska behöva finnas en dag försådant utan att se baktankar om att folk vill tjäna pengar.för så vitt jag vet så kan man älska varenda annan jävla dag om året, lika väl som idag.

min helg har varit fantastisk , fr det ena till det andra. var längesen jag haft så kul, vi körde utgång även på lördagen och som vi hoppats var det ungefär lika kul.drack och skrattade, dansade, åt god mat med mina söta päron och jag fick min tå att smälla högre än vad jag hade kunnat ana en kroppsdel överhuvudtaget skullek unna lyckas med. nu är foten blå och något sticker ut lite obehagligt vilket gör mig mest ledsen över att jag inte kan träna denna vecka, fick ju värsta erbjudandet, men går kanske att lösa har jag fått höra. förresten tror jag det var något innan tån som small, itne själva tån. ni vet det tån sitter fast i? hoppas även sådant läker av sig själv, vet ju att man inte lagar brutna tår. aja, avrundar med att konstatera att det finns en människas uppvakning jag faktiskt står ut med, till och med uppskattar. och det är min mammas, (plus pappas bakelser, så han räknas in han med. )det kan jag ta, där är gränsen nådd. så puss på dom! 

När du står framför mig med samma ord som förut
Tror jag än en gång att kanske är du annorlunda nu
Vi finns kvar för jag hör orden igen du alltid sa
Att du kanske lämnat det som förstörde den du va
Men inga meningar kan förändra dina handlingar
Kanske om dem inte hade varit dina enda sanningar

Våra minnen blir svagare med tiden
Men känslan, jag kan röra vid den
vänskap när den är som störst

 
Men du står kvar på din plats och trampar
Hur mycket än dem andra på dig stampar
i ditt rampljus som för länge sedan slocknade
du vet vad du borde göra men du orkar inte se
jag gjorde något du inte litade på att du skulle våga
och det var din svaghet, som släckte våran låga

flumvecka. trött så jag vill spy ena sekunden, hyper den andra. och min klass är så störd så jag får magsår. men tur är väl det, ja skrattar gärna ihjäl mig själv även om det kostar träningsvärk.
mysig har den varit också, massa musik och rep, tänk om det fick vara så jämt. och imorgon är det helg och mitt humör är på topp. tror jag. känner mig lite hög. men det gör inget. tänker på gurka. någon som förstår hur jag känner ? mina damer och hjärter åtta börjar försvinna framför mina ögon också, det är positivt, tror jag.

har en känsla av blandade känslor som kmr bli fler blandade känslor. förvirrande. men det gör inget ,en dag i taget, jag ska ha kul trots allt. och det som är meningen ,är meningen och det kommer hända hur som haver, hur mkt jag än skulle försöka göra annorlunda, så varför älta. ja sätter i gång med ordningen nästa vecka. och det ska jag gå in för till hundra procent. och innan ni blir allt för snurrig, avrundar jag.
ja ska trycka på partytaggaknappen innan jag lägger mig så den får ladda i natt . imorn, ses vi i dimman. hejsi




en av mina bästa fester som femtonårig aquatinitjej , eller så var jag fjorton ? svårt att veta när jag ser lika dan ut som när jag gick på dagis typ. deprimerande .

eller inteee.
kom hem med min vårkänslor i skinnjackan och så är det elva minus här. kände för att gräva ner mig i sängen,gå i ide och vägra vakna förens det blivit maj månad.

har iaf haft en sjukt mysig helg i sthlm, ovanligt lång. två ist för fyra nätter, vilket var lite lyxigt.
har myst hemma hos cillen med god mat, bra filmer, bra serier, världens godaste chokladkaka, och på fredagen var vi även på middag med våra andra söta systrar hemma hos linnea. hon bjöd också på god mat och efterrätt, vi drack vin och champagne, baileys och hennes moderna stureplanskaffedrinkar. vi spelade sällskapsspel och poängen med den upplysningen var att jag förlorade efter många behandlingshem och det slutade med psyket. väldigt upplyftande. vi hann även med en fika med william och shopping!

nuu äre måndag,klarat en hel dag i skolan och nu ska jag lägga all min enerig (jag inte har men tänker låtsas att jag har) på att plugga till ett prov jag tydligen har imorgon . ska hota mig själv med att bita sönder tungan om jag inte pluggar. (den du rorre_shakira92... det sörjer du över att missa vaa. .) nej fan vad dryg jag är. på återseende

impulsbokade min resa tack vara mamma som kom med det förslaget jag inte ens hade haft en tanke på , till stockholm. jaskulle ju ändå vara ledig för att åka imorgon, varför inte åka ikväll?  har precis packat, och ska äta lite, sen åker jag .läääääääängtar så förjävligt mycket !!

hade jag varit frisk, hade jag tränat. hade jag varit frisk hade jag sjungit. hade jag varit frisk hade jag gått ut och roat mig imorgon. hade jag varit frisk hade jag längtat.

istället,finner jag mig i läget och konstaterar att det har varit en annorlunda dag, men bra.
mys i klassen hela dagen, och vi var på donken till lunch med evelina och sofia. dessutom har vi fikat i cafeterian och slått rekord på att vara tio i från klassen, vid bordet ,samtidigt, en halvtimme. så nu kan vi stryka det från listan när vi tagit studenten. nej, till poängen, jag har tråkigt, och jag är för trött för att göra något åt det.
jag har sovit två och en halvtimme inatt, igår natt tre. har nog aldrig känt mig mer mörbultad pga sömnbrist.
hostan är värst, den håller mig vaken även om tankarna hade gett med sig för lite vila, för en gångsskull så där. så de är inte hellervärt att klaga över. avslutar med ett till plus för dagen, för lite balans i bloggen ;) ...
det smälter ute, det är slaskväder och första februari. nu närmare vi oss våren,äntligen kliver vi in i en månad som innbär kortare räknedagar ,ljusare dagar, vårigare dagar, varmare dagar, och nu kan man äntligen börja känna av att varje dag, faktiskt är en dag närmare våren, frisk luft att andas, sommaren, friheten och värmen .