När du står framför mig med samma ord som förut
Tror jag än en gång att kanske är du annorlunda nu
Vi finns kvar för jag hör orden igen du alltid sa
Att du kanske lämnat det som förstörde den du va
Men inga meningar kan förändra dina handlingar
Kanske om dem inte hade varit dina enda sanningar

Våra minnen blir svagare med tiden
Men känslan, jag kan röra vid den
vänskap när den är som störst

 
Men du står kvar på din plats och trampar
Hur mycket än dem andra på dig stampar
i ditt rampljus som för länge sedan slocknade
du vet vad du borde göra men du orkar inte se
jag gjorde något du inte litade på att du skulle våga
och det var din svaghet, som släckte våran låga