it should have been the last chance

to feel again.


du fick en chans. du fick två. nu har du gjort ett val, medan allt jag kunnat göra var att vänta. handlingar och beslut har legat hos dig, du har bärt dem i dina händer utan att ens vetat om det, och nu, kastade du dem, bort för att kanske aldrig någonsin plocka upp dem igen. jag är inte ens arg, det är det som är det jobbiga.
jag förstår dig, till hundra procent, och jag önskar verkligen inte att jag gjorde det. det hade känts lättare att få vara arg. men inte ens mig själv får jag vara arg på. även om jag är beredd att tillåta mig

så jag ska byta taktik. ja har fått mina svar, inte för framtiden,men för nu. och det innebär att jag har fått chansen att förändra stegen jag tänkt ta den tiden som är kvar av dethär året och det som sen ska bli ett nytt år.

jag ska sitta i bilen, spela våra låtar, så högt så det känns som att huvudet ska sprängas. och jag ska låta mig själv känna. känna allt jag faktiskt känner. jag ska sitta där och bara åka, och känna. fortsätta rysa över allt vad musiken ,jag du ochvi innebar, och kanske fortfarande innebär. och sen, en dag, kommer jag sitta där igen, och inse, att kvar finns ingenting att känna.att jag omedvetet men kanske fullt medvetet har klivit ur min bubbla jag gjort runt oss två.

sen kommer jag stå där en dag, redo för något nytt , och betyder det jag en gång hoppats på, tar jag det då, och betyder det något helt annat, så är jag även öppen och redo för det , starkare än jag var innan.

för vad som än händer, har jag ingen aning om det just nu. just nu vet jag inte meningen med vad som hänt och jag ser inte ödet i det vi skapade tillsamamns. men en dag kommer jag göra det, en dag kommer jag förstå att det inte blevmer än så här, eller så kommer jag märka en början på något som redan börjat.

tills dess, ska jag känna. allt jag känner och behöver känna.hur ont det än gör.
och efter det, ska jag börja känna allt det jag inte kan känna nu.
och just nu, kan jag se ljuset i längtan dit, jag når dig och jag når dit, på det sätt någon åt oss förutbestämt,en dag. men inte nu, och du har gett mig möjligheten att förstå och kunna, gåvidare tills dess. på egna ben och med en verklighet runt mig som bara är min. där finns jag med mina vänner min familj ochmin fina syster. och det är vackert. något mer som är det är hösten, jag ser den nu. den är på väg. och jag tänker omfamna den varmare än någonsin, mitt i all kyla. låta mig själv drunka i den utan att veta hur långt och hur länge jag kommer falla innan jag träffar min botten för att sedan kravla mig upp därifrån, lyckligare än tidigare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0