tänkte bara komma med vissa noteringar innan jag glömmer dom.
som tillexempel att jag är isthlm just nu hos min fina lillasyster, vilket är efterlängtat för oss båda men mest för henne, tack och lov. annars hade ja blivit orolig menar jag. märks att det här är hennes hem, egna, och det gör att jag trivs här desto mer också.
iaf så har vi haft en jävligt behövlig kväll för vet ni vad , jag har grinat, hon med för den delen, men mest jag, och fan vad skönt det var. var några månader sefan nu igen och så som jag mått nu har jag inte gjort på så länge jag kan minnas, en konstig känsla, blandat med en massa andra som inte ens rör detta, vilket gör att med min oförmåga att kunna släppa fram känslor på beställning nu gjorde efter en halvigenom jobbig men jävligt bra film och med detta efter blev dear john (som jag ensam i hela världen verkar vara den enda som inte sett förns nu)och som i sin tur ledde till att jag grinade mig igenom hela, jag svär vid att jag knappt fick luft, och fan vad ont det gjorde men vad värt det de kändes efteråt.
har gått och väntat på att få grina,
verkligen ordentligt men det verkar näst in till omöjligt när ja vill det som mest. har skrivit det förut och skriver det igen, det går knappt, men bättre nu än förr. tiden har sin rätt, och även om mitt enda sätt fortfarande är att låta allt samlas som en klump i magen eller hål i hjärtat, elr långt där inne allt annat än som ett hål med tusen meters höga murar runt om,omöjliga att slå sig igenom,och enda sättet ja, fortfarande för att nå dom där förbannade jävla tårarna är genom något jag inte har förmågan att relatera till, en film som är allt annat än min verklighet, så är det fortfarande framsteg,fortfarande mina känslor (visserligen blandade med det jag lyckas känna för sånt som inte existerar,) som jag efter hur lång tid det än tar, ändå till slut, trots allt lyckas släppa fram. och nu med färre mellanrum än år ,vilket somsaqt, är framsteg för mig .
sakta men säkert och en dag kanske någon eller något verkligt för mig ,just där och då, här och nu, kan lyckas nå mig och få mig att känna någonting djupare än vad jag har förmågan att fåfram just nu eller någonsin själv kunnat göra tidigare.

nattflumm blogginlägg och ja ber om ursäkt för det men behöver skriva av mig och skiter i vad ni tycker då jag skriver förmin egen skull.
poängen, bättre sent än aldrig då ja har en förmåga att tappa den alldeles för ofta, är att ja nu mår bättre än på länge, för stunden kan jag slappna av, låta stressen få stanna där den landade, en bit bort. låta känslorna får vara kvar men under kontroll och utsläppa. för stunden,är allting ,precis allting, helt okej, eller kanske till och med lite bättre än okej.