jag ber inte om förståelse, trots allt jag ärligt slänger ur mig för att iaf få er att försöka ana hur det känns. 
inte förståelse. bara för tid. tid till att låta mig få vara som jag är just nu. tid till att börja må bättre. jag behöver göra saker jag inte brukar göra, för att få glömma hur det känns,tid till att lägga all min energi på att vilja, kunna, låta mig själv ,tänka bort allt det som härjar som ett jävla inbördeskrig i hela min kropp just nu.
för skulle jag ta tag i det just nu, skulle jag gå sönder.så känns det. av en rad olika anledningar som inte bara har att göra med känslor och människor, för då skulle jag behöva kalla mig jävligt känslig. jag kan inte förklara, vissa saker kan jag, men orkar inte.

det jag vill komma fram till är, att jag försöker. jag försöker finnas, lyssna, känna med , och vara där ni är.
jag försöker ge er min tid, men då måste ni göra detsamma för mig.ge er tid till tålamod.
för det är inte det att jag inte bryr mig, snarare tvärtom. men låter ni mig få skuldkänslor fast jag försöker, kommer jag aldrig ifrån den plats jag just nu fastnat på.