blockering i hjärnan. i kroppen. i hjärtat.
jag känner allt. jag känner ingenting. jag behöver en plats. en obekant plats. för mig själv.
jag behöver låta mig själv känna.

är det inte underligt? hur åren går, hur allt verkar vara som det är, man växer sig in sig i ett mönster man börjar trivas med ganska bra. kanske har man valt det , kanske inte. kanske nöjer man sig. kanske älskar man det. kankse vantrivs man, kanske hatar man det. men hur det än är, så kommer det en minut, och inom loppet av några fler, tar någon en kniv och skär sönder det. allt man byggt upp, allt som verkar vara som det är. och det händer här , hos mig. och det händer hos den jag älskar allra mest i världen. och det händer hos så många fler, precis samtidigt. kanske ändras det till det bättre, kanske till det sämre. men det är fascinerande vad en minut kan göra. påverka. människor. minnen. framtid, dåtid. känslor. relationer. kärlek. vänskap

det kommer en dag då jag bryter ihop. igen. och jag vet inte om jag vågar möta den . inte igen
och det allra mest skrämmande är, att jag inte har något val. jag vet inte ens om jag vill ha ett val