att förtränga morgondagen när jag kan, är något bra för mig.
men verkligenheten kommer i kapp och då gör den så mycket ondare. jag önskar jag kunde beskriva känslan när man slits mellan att inte räcka till ,var man än befinner sig. det finns så många där ute, men hos mig finns så lite plats. jag drar och sliter inne i det lilla rum som finns kvar för att låta det fyllas med allt som behöver tas in. när jag kommer tillbaka ut, finns det alltid ett nytt ställe där utrymmet inte längre räcker.

och det gör ont, att vara ifrån något för att någon ska förstå. och komma tillbaka och inse att predikan om att man inte duger är viktigare, än att finnas till i närheten efter en tid någon annan stans.

jag är trött, less och väntar otåligt på att en förkylning ska släppa medan jag fortfarande har en del av min lust till musiken kvar. när det är som mest, när man är på topp och allting flyter, kommer den jävla förkylningen och låser musiken ute. jag blir handikappad . jag väntar och oftast hänger den sig kvar så länge så att jag kommer av banan helt. den här gången tänker jag inte låta det bli så, har inte tid med det. istället för att bli rastlös var sekund då min tid är så lika dyrbar som sekunder tänker jag koncentrera mig på att bli friskare än sjukare. och det känns som jag är åt rätt håll. vissa saker gör det bara svårare, jag tror man måste få känna sig så lycklig som man behöver också, och just nu känns allt ganska meningslöst.

men det är så jag funkar, mitt inne i mitt lyckorus är jag också väl medveten om att imorgon, efter dagar ibland veckor och månader, kommer en ny dag, då jag känner mig lika ledsen som jag tidigigare kände mig glad. för mig, måste det få vara så och jag måste försöka lära mig själv att ge mig fan i att acceptera att det ska få bestå. försöka lära mig att känna, grina, släppa ut, skrika, sjunga, springa, whatever , och sedan klamra mig fast vid att gå ett steg bak för att hoppa två steg fram, minnas gårdagen, gå ifrån denna och vidare till en bättre.

I painted a picture of you my dream was a lie
and the lie became truth
reality held it's breath too long
it's disgusting what dreams can do to you

But I'm sorry, this illusion
has caused you a lot of pain
and I have no solution
I'll try to never be back again