sedan jag slutade jobba, har jag världens härligaste veckor med vad som ja egentligen skulle önska var semester istället mynnar ut i rastlöshet över ovissheten inför framtiden nu när (iaf jag känner att) hösten kryper sig närmare.
men som sagt, mina veckor har varit toppen. har hunnit sola och bada en massa (kollo räknas som sola och bada på jobbet, vilket ja såklart också gjort) druckit öl på dagarna på bryggan, åkt massa bil,vart på stenö med cillan och johan & badat och solat, hunnit med två stenöquiz, en tranan middag, och massa utgångar flera dar i veckan, då många av dom börjat med vin i solen. ja har vart på ljusnebadet, i växbo, på brännbollsyran, varit i stockholm o hunnit med gröna lund, sett takida, umgåtts med mina systrar, ätit middag med eriks familj, fikat med rebeckas familj i bollnäs, vart i linneas lägenhet, vart med vänner i stockholm, skrivit musik, ätit två fantastiska middagar på albertina, firat markus artonårsdag med hans släkt och vänner i trönö, vart med amanda (till och med flera gånger, den ni ) umgåtts med mina fina kusiner, spelat kubb, krocket och ja,bara haft det bra.

nu är det en vecka kvar för mig innan den riktiga paniken förmodligen kommer bryta ut.
idag är en sån där dag då ja tar ut lite av den i förväg, jättekul är det. rastlös som fan men får inget gjort, och orkar ingenting medan hjärnan går på högvarv. ja känner mig uttråkad och less och det mesta känns ganska meningslöst. förstår inte varför ja behöver ha sådana dagar överhuvudtaget. ja vet att ja får skylla mig själv också, hade de vart en annan dag hade ja mer än gärna åkt till stenö för att grilla elr badat,bara kollat på film elr något av vad nu folk föreslår ,men ingenting duger. meningslöst, som sagt. totalt.