nuförtiden tar jag tag i mitt liv, jag tränar och sjunger, pluggar ,sover och går upp i tid. nuförtiden ser jag framåt med förväntan trots att jag är rädd, nuförtiden känner jag mig extra glad när jag är det och jag har bestämt mig för att intala mig att jag gör det även de dagarna jag tvivlar. nuförtiden är jag inte ledsen över vad jag saknar eller dem jag saknar utan uppskattar att jag fick möjligheten till att ens känna något som skulle kunna bli så stort och betydelsefullt som saknad. nuförtiden ångrar jag inte hur jag valde mina vägar, valde mina handlingar och vänner, valde mina egna rätt och fel, valde min tid och mina stunder. nuförtiden ser jag det positiva även i det lilla, och det kortvariga. nuförtiden är jag glad för alla skapade minnen även om förhoppningarna var större än vänskapen, löften starkare än banden.nuförtiden mår jag bra utan anledning. nuförtiden, är jag lycklig



tiden har inte alltid sin rätt, även om så ordspråket lyder.
men trots det, så kommer den. och den gör det utan överseende för vad vi själva vill.
kanske tar det tid, men den dagen den kommer, så har vi ett val. se tillbaka och ångra för att sedan glömma, eller se tillbaka för att minnas meningen med det som faktiskt gjorde att vi valde det från första början.