säg aldrig dom där orden, känn dom bara
och låt dom försvinna eller bevaras. låt tiden utvisa. låt det inte bli något du sedan aldrig kan gå tillbaka för att förändra.
så är det med mycket, något mindre personligt som jag dock KAN ta upp här i min lilla blogg, är att jag råkade säga att jag är lycklig. jag har iförsig känt mig det väldigt länge, men när jag sa det åkte jag på en förkylning. och det är ingenting att bli deppig över, men när man går i skolan varje jävla dag och tycker att det är fan så trist och har få höjdpunkter om åren man verkligen ser framemot och då det den här gången, innefattar att jag för första gången på dessa tre år vi har det här eventet , niornas konsert på theatern plus en kvällskonsert, då jag skulle få sjunga själv för första gången och inte bara en låt, utan två, som jag älskar, plus ett solo i en kör ,och jag åker på en förkylning vilket innebär att jag missar dessa fyra konserter, så rååkar det ge mig ångest.
och det rååkar få mig att känna mig nååågot mindre lycklig än vad jag nyss var då ja kände att allt flyter på så jäövla bra, att ja har så mycket att se fram emot och att allt går så mycket bättre än vad det brukar då jag t.ex också haft jävla massa problem med min hals hela hösten och tappade bort min musikinsperation.
jag älskar mina låtar, och det här är sista året jag skulle få stå på teatern inför fullsatt publik och sjunga en låt jag sen jag var liten alltid velat att få framföra. det gör mig ledsen .
och att behöva ligga hemma med feber och en hals som är tjock som en tennisboll och kallsvettas utan att veta vart det är jag fryser och vart det är jag svettas så med andra ord inte kan göra något åt gör mig inteheller glad och ger mig inte heller mindre ångest när det är det sista jag har tid, lust eller råd med att göra just nu.
bättre tajming får man leta efter så jaa, jag är inte glad längre. men vet ni vad? nu har jag klagat, och vet ni mer? jag ska ligga här, och gömma undan min ångest i en helt okej serie som hjälper mot depressivitet och får mig att glömma bort hur eländigt allt i min egna värld känns just nu och sen, sen när jag blir frisk, ska jag leta fram mitt lyckorus igen och jag är ganska säker på att det inte kommer bli svårt alls.saker händer av en anledning, right ? min tid kommer nog den med. kan man inte göra något åt det ,så kan man inte, det hjälper inte att gräva ner sig för det. tack och hej för mej
så är det med mycket, något mindre personligt som jag dock KAN ta upp här i min lilla blogg, är att jag råkade säga att jag är lycklig. jag har iförsig känt mig det väldigt länge, men när jag sa det åkte jag på en förkylning. och det är ingenting att bli deppig över, men när man går i skolan varje jävla dag och tycker att det är fan så trist och har få höjdpunkter om åren man verkligen ser framemot och då det den här gången, innefattar att jag för första gången på dessa tre år vi har det här eventet , niornas konsert på theatern plus en kvällskonsert, då jag skulle få sjunga själv för första gången och inte bara en låt, utan två, som jag älskar, plus ett solo i en kör ,och jag åker på en förkylning vilket innebär att jag missar dessa fyra konserter, så rååkar det ge mig ångest.
och det rååkar få mig att känna mig nååågot mindre lycklig än vad jag nyss var då ja kände att allt flyter på så jäövla bra, att ja har så mycket att se fram emot och att allt går så mycket bättre än vad det brukar då jag t.ex också haft jävla massa problem med min hals hela hösten och tappade bort min musikinsperation.
jag älskar mina låtar, och det här är sista året jag skulle få stå på teatern inför fullsatt publik och sjunga en låt jag sen jag var liten alltid velat att få framföra. det gör mig ledsen .
och att behöva ligga hemma med feber och en hals som är tjock som en tennisboll och kallsvettas utan att veta vart det är jag fryser och vart det är jag svettas så med andra ord inte kan göra något åt gör mig inteheller glad och ger mig inte heller mindre ångest när det är det sista jag har tid, lust eller råd med att göra just nu.
bättre tajming får man leta efter så jaa, jag är inte glad längre. men vet ni vad? nu har jag klagat, och vet ni mer? jag ska ligga här, och gömma undan min ångest i en helt okej serie som hjälper mot depressivitet och får mig att glömma bort hur eländigt allt i min egna värld känns just nu och sen, sen när jag blir frisk, ska jag leta fram mitt lyckorus igen och jag är ganska säker på att det inte kommer bli svårt alls.saker händer av en anledning, right ? min tid kommer nog den med. kan man inte göra något åt det ,så kan man inte, det hjälper inte att gräva ner sig för det. tack och hej för mej
Kommentarer
Trackback