men det är en dag närmare någonting jag ser fram emot
det är en dag närmare någonting bättre
det är en dag närmare någonting klarare och tydligare
det är en dag närmare en annan vecka
en dag närmare två veckor 
en dag närmare några erfaranheter rikare

men jag är trött, och längtar efter balans. jag har ont, fast bara lite. och jag saknar mitt piano, fast bara jävligt mycket.

jag saknar min säng, näst mest. och jag saknar mina päron, oerhört. jag saknar mitt rum, min hall och mina saker. inte egentligen så mycket, men mer bara för att jag vet att de är en månad här tills ja får komma hem till allt en fjuttig liten helg. ja längtar efter att få köra bil. och jag längtar efter att sova bredvid dig, baraför att jag inte kan.

egentligen, längtar jag mest efter struktur, vana, och mitt eget. här, där ja befinner mig. först då kan jag börja andas igen, först då kan jag börja tänka igen, och först då kan jag börja njuta, och få klart för mig att jag vill stanna.

och ja är rädd för att hösten försvinner ifrån mig mitt upp i allt. min hjärna är kaos. 
jag saknar mig själv. men jag biter i hop, desto längre jag driver mig själv,står ut, och kämpar med att utvecklas, och låter detta gå före allt, desto mer har jag att vara tacksam och stolt över sen. desto lyckligare är jag, sen. ja längtar dit.