precis två veckor sen jag skrev ser jag.

vad har förändrats sen sist? jag vet inte, ångesten kanske. den kryper och växer, tickar och värker.

men vem fan har sagt att det är lätt. det tar nog många år innan jag landar. och att jag sen senaste, har konkret börjat längtat istället för bara längtat, till våren, känns skrämmande.

det jag hoppas och önskar, är en trygghet. inte bara att landa i utan också att trivas med.

just nu är jag inte glad, som för några veckor sedan. just nu, känns allt så jävla tungt, och grått och svart, och skrämmande. och i år, ser jag inte ens hösten.