ey yo amigos!
jobbat 23 h denna helg..men so it is, när man inte har ett 9to 5 jobb så att säga. när jag kom hem idag, la jag mig på golvet och lyssnade på musik. hade igång min "i skolans korridorer"- spellista fr spotify som jag gjorde för ett halvår sen. första gången på länge, som jag orkade och hade tid till att känna efter, låta tankarna snurra lite så där som dom brukade förr . nostalgi. men inte blev jag nå klokare sen sist jag tänkte, och funderade och kände efter. Men det kan vara skönt, man glömmer bort det , hur skönt det är ibland att låta sig själv tänka på sånt man inte måste tänka på.

fan vad saker förändras.man räknar med en massa,när man går ur skolan. alla våras vägar ser så olika ut,och vi påbörjar nya kapitel, skiljs åt och träffar nya människor att dela vardagen med.
det är så mycket sånt, som man räknar med, och allt det, har jag ingenting emot. förr hade jag det, jag som älskar att krypa in i nostalgin.



näe, egentligen har jag inte så mycket att säga om det, jag försöker ta en dag i taget, njuta av dom saker jag faktiskt trivs så jävla bra med och resten, stoppar jag i en liten låda. och jag låter er dra ut den, det kommer komma så många sådana tillfällen. sådana jag inte kan kontrollera, så måste det få vara, och jag är beredd på det, och har ingenting emot det så länge jag slipper vara konstant ledsen över det. Och efter varje gång ni drar ut den där lådan där jag förvarar allt som gör ont, så kommer jag gråta och skrika, skjuta in den igen och sedan be för att det ordnar sig igen och att den brinner upp för all framtid, och att det dröjer lång tid innan det kommer fler saker som jag tvingas hantera på samma sätt.

nostalgin igen. jag känner inte så mycket, när jag ligger här på golvet. men det dyker så konstigt nog upp människor, och minnen om människor i mitt huvud av dom som inte alls stod mig närmst. där hemma. kanske hade dom större plats hos mig än vad jag själv trodde. för dom närmre liksom flyter iväg och tar sig inte ens riktigt in. inte just nu . kanske för att man sagt varann så mycket, som betydde mer för mig än för er, kanske för att jag tänkt mer då på, och uppskattat er mer, under tiden vi hade varann, så att de inte behövs nu. det känns skönt. inte osams, inte beroende, inga tårar och inga svek. kanske oskrivna, men så länge jag inte bryr mig så finns dom inte riktigt.

Nu förtiden, är jag mer framåt, driftigare och logisk. prioriterar tydligare bort saker jag inte mår bra av, onödiga relationer framför allt. Nu för tiden har jag ett jobb jag trivs med, människor runt mig jag trivs med, på jobbet och på fritiden, och fina systrar så närma mig som dom alltid bör vara. Nuförtiden. och nuförtiden kan förändras imorgon, så jag är glad för dom små, glad för dom stora saker, och längtar lika mycket till att nuförtiden är förbi, lika mycket -som jag trivs med att vara i den. och det känns grymt bra. peace out people.