Också går det en eftermiddag. Så har min värld krymt, spruckit och sedan rasat. Jag har aldrig gråtit så mycket på en vecka som den här och jag har blött näsblod varenda dag sen nyårsafton. Jag har haft småångest, drömt mardrömmar ,druckit alkohol fast Ja inte borde, dagar i rad, tre så där, helger i rad. Allt har vart fel,sen starten på de nya året . Jag har bara inte vetat varför.


Sen kommer pricken över iet. Den där nyheten som är som nyheterna på tvn, när man hör dom byter man kanal för att dom gör för ont.men nu är det inte jag som bestämmer när vi ska byta kanal. jag måste sitta här och titta på, jag kan gråta hur mycket jag vill men det är inte min tv-dosa. Och går jag därifrån så gör det mig inte mindre ledsen för ni kommer sitta kvar där allt är sorgligt.Och jag blir ensam därborta där inte tv:n hörs. inte ni hörs.

Funderar på varför inte mer har varit fel. Nu när världen rasar bygger jag nya murar. Mot allt ja redan innan tvivlat på,mot allt ja trott på. Mot tidigare vänner, mot nya vänner , mot samtal och sms. Mot verkligheten. Men det är inte bara jag den här gången. Vi gråter tillsammans, brister tillsammans. Och vi går vidare tillsammans

Jag vet inte vad jag ska skriva, vad jag ska säga. Jag klarar nog inte av det bara. Vet inte hur ja ska ta mig vidare utan att gå sönder. jag är rädd att jag går sönder. Helt enkelt.